Eurovision, euro utan vision..ge mig ”Stickan” Andersson tillbaka…


Då var det dags igen att arrangera eurovision-schalger-festival…. Och denna gång ska det hållas i Malmö, vilket skapade en stor diskussion. Jag har svårt att förstå varför platsen väcker så mycket upprörda känslor. Jag blir mycket irriterad över att det saknas ett affärskoncept omkring evenemanget. Om vi nu ska vara med och tävla, vilket de flesta tycker, och det kostar xxxxx antal miljoner-skattepengar, borde det då inte vara rimligt att det här skulle betraktas som vilket kommersiellt företag som helst. Men så är inte fallet. Den här kommersiella företeelsen omsätter miljarder, kan ses av 600-800 miljoner människor och svt tycker att det ska bli roligt!!, ja det hoppas jag med, men samtidigt är det ingen lek-o-lattjo-lajbans-klubb längre. Det här är industri. Vore det då inte dags att släppa in fler marknadskrafter är reklam- och musik konsulter. Till en början någon som kan ta fram en affärsplan som ligger till grund för marknadsplanen.

Börjar jag sedan betrakta de senaste årens vinnare är det lika nedslående. Charlotte Pirelli, som vann 1999, underhåller idag på finlandsbåtarna och med Digiloo gänget. Loreen, som van årets evenemang, fick full pott av nästan alla europeiska länder, väljer att turnera i ……. Sverige. Vem är hennes manager???

När Björn Skifs och Blå blus fick en superhit i USA på 1970-talet, kunde de inte genomföra sin turnée förrän ett halvår efter sitt genombrott, och det blev inget mer där. Björn har berättat i intervjuer att när de kom över till USA var ”allt över” de kom försent.

En som förstod management och musik var ”Stickan” Andersson, det femte elementet i ABBA. Utan honom hade de aldrig blivit så stora. När ABBA vann i Brighton 1974, var deras turnéplan klar och den gick inte i Sverige, för där var de redan ”världsmästare”. Nej han såg potentialen i dem och trodde stenhårt på vad det kunde bli, och resten är historia.

Jag tror att förklaringen till varför vi i Sverige inte tar tag i de möjligheter som uppstår vid en vinst handlar om dålig självkänsla. Ledande personer vågar inte tro på sina produkter, personer etc. utan man är GLAD, när man vinner. Nu är det så här, kan jag tala om, att den här lek-o-lattjolajbans-klubben, omsätter ofantliga pengar och en artist som vinner det här har ofantliga möjligheter. Men om ingen tror på konceptet, så kommer det att fortsätta att vara en lek-låda.

Så var finns du, som vågar tro på konceptet, artisterna och kan satsa i det här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s