Reglering av marknader


2013-12-29 21.04.04För cirka hundra år sedan började bilen bli en syn på de svenska vägarna. Till en början var regleringarna få, det fanns hastighetsbegränsningar men de var anpassade för häst och vagn. På 1930 talet togs de bort helt och istället infördes en regel att man skulle kunna stanna på den sträcka man såg framför sig. Allt eftersom att fler bilar kom ut på vägarna ökade olyckorna och krav på reglering började komma. 1955 införde man att bilar skulle vara utrustade med hastighetsmätare samt att i tätorter infördes hastighetsbegränsningar till 50 km/h. Däremot var det omdömet som fick råda på landsvägarna och först 1967, i samband med högertrafikomläggningen, infördes hastighetsbegränsningar på alla vägar.

Under 2000 talet har vi genomgått en digital revolution och mycket av det som sker inom detta område påminner om bilens revolution för hundra år sedan. Det finns tre områden som påminner om varandra, där det sista steget inte ännu har tillkommit i den digitalisering som vi nu ser.

Skapandet

Det första steget är skapandet och introducerandet. I och med att bilen fördes in som en ”udda fågel” i den befintliga miljön så var det många som var skeptisk över den och säkert trodde att det var en fluga. De som trodde på produkten började snabbt utveckla den och så småningom hade den gamla tekniken/transportmedlet, så få fördelar att bilen hade kommit för att stanna. Men det var först när man fick till en ekonomisk lösning som det tog fart ordentligt.

Vi kan se en liknande utveckling inom digitaliseringen men den har gått betydligt snabbare. Den största orsaken har varit att tillgång till kapital har varit stort, så införsäljningen har gått relativt snabbt.

Eget ansvar

Nästa område är där som vi nu är idag. Vi har en masa tekniska hjälpmedel för att kunna jobba effektivare, friare och mer resultatstyrda. Men det som nu sker är att ju mer vi skapar desto mer ”kommunikationsbrus” uppstår också, vilket leder till att vi får svårt att välja och värdera. Allt mer blir akutstyrt och vi jobbar när som helst, hur som helst.

Det påminner om när hastighetsbegränsningen togs bort helt 1930 och det var det egna omdömet som satte farten.

Anpassning – reglering

Det tredje steget börjar vi allt mer att närma oss. Vi ser exempelvis att de som jobbar på väldigt turbulenta marknader, kan ständigt vara uppkopplade, men blir det så effektivt? Jämför med ett F1 stall, där varje person i ett team har sin egen specifika uppgift. Under racen får ingenting störa utan det är fullt focus på sin egen uppgift. Jämför det med ett möte där folk svara på sms, skickar mail etc. så förstår ni nog att är det en ”F1-marknad” är risken stor för att projektet haverera.

Vad jag har lärt mig när det gäller att jobba med marknad och försäljning på en turbulent marknad är att strukturen måste vara väldigt styrt, varje person måste veta vad denne ska göra, samt att all kommunikation måste in i projektstyrningsverktyg. Att ”ta saker över telefon” med en kollega, funkar inte- för då kan det momentet falla ifrån när dokumentationen sker. Utan ju mer turbulent en marknad är desto mer styrd blir varje individ och det är en stor orsak till att många start-ups bolag på nya outvecklade marknader fallerar, för myten jobba-när-som-helst-hur-som-helst som råder. ”Blir det inte tråkigt av att ha denna styrning” ”Inte alls”, för det händer hela tiden någonting som man måste ta ställning för.

Framtiden kommer vi att se att bolag än mer behöver förstå ”vilken hastighet är det på denna marknad?” och därefter anpassa rörligheten. Jag ser många exempel på företag som agerar på tröga marknader och är alldeles för snabba, vilket kan resulterar i överdokumentation och slutligen försämrad vinst. Jag ser även det motsatta men mot dessa bolag är marknader skoningslösa och där går man oftast under. Vi ser också att sjuktalen, när det gäller den psykosociala arbetsmiljön skjuter i höjden allt mer, men vi är inte ensamma om dessa problem. Exempelvis har en minister i den franska regeringen lagt ett förslag om att det ska bli förbjudet att kolla sin jobb-mail när man är ledig, detta ansvar ska läggas på arbetsgivarna. Självklart kan vi skratta åt det men det visar ändå på att vi nu närmar oss steg tre, reglering.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s