Walter White, en mans uppgång och fall


”Are we inte the meth business or in the money business?”

”Neither, I’m in the empire business!”

Med dessa ord kungör Walter White sin vision för kollegan Jesse Pinkman i den utomordentliga TV serien ”Breaking Bad”. Serien handlar om hur två personer, den ene små kriminelle Jesse Pinkman och den andre kemiläraren Walter White, slår sig samman och kommer sig upp inom narkotika världen. Ju högre upp i detta system de kommer, desto mer pengar och makt kommer i dess väg. Valen blir mer och mer komplicerade och konsekvenserna allt mer förödande. Deras vilja till samarbetet är till en början det samma, båda behöver pengar, däremot skiljer deras motiv. Walter har fått cancer och behöver pengar till sin sjukvård medan Jesse tycker mer om att bli hög på droger och vill använda sitt kapital till detta.

Serien har många bottnar och en är att man kan den som en beskrivning av ett företags uppgång och fall. Hur två entreprenörer lyckas skapa en enorm efterfrågan på en produkt som de är ensamma om att tillverka, där mål och idéer inte saknas, men insikten om vad makt kan göra med människor och en gemensam vision inte finns. Ovanstående replikskifte sätter fingret på en mycket central del. Jesse, som vilsen frågar vilken bransch de jobbar i, får svaret ”jag är…” av Walter. Bolagets ägare har ingen gemensam idé om bolagets framtid, vision etc. sådant som beskrivs i ett ägardirektivet. Ett ägardirektiv är ett dokument där ägarna beskriver vad de vill med sitt bolag. Det ligger till grund för styrelsearbetet och genomsyrar sedan affärsplanen.

Walter och Jesses affärsplan är att tjäna pengar. De har även en idé om hur detta ska gå till och varför de vill göra det. Däremot lägger de ingen tid på att bearbeta dessa frågeområden, Vad ska vi göra, varför, Hur ska det gå till. Det leder fram till att ganska snart när pengarna börjar komma in uppstår ständiga diskussioner över vad nästa steg ska bli. De är ständigt oöverens om vad som ska göras och de beslut som de tvingas att ta blir allt mer konsekvensstyrda. Självklart är de även hårt pressade av att leva ett liv som ”yrkeskriminell”, men många av konflikterna bottnar i att de har inte tagit sig tid till att utveckla affärsplanen.

Till en början är den ene expert på tillverkningen, Walter White, och den andre, Jesse Pinkman, vet hur produkten ska distribueras. Men ju längre in i serien som man kommer så börjar deras områden att växa ihop. De tvingas även in i att agera på nya områden som de inte tidigare har varit i, exempelvis döda konkurrenter. Walters idé till en början är att han enbart ska göra det han är bra på, men efter ett tag inser han att i ett uppbyggnads skede ”får man rycka in där det behövs”. Eftersom Walter är en rationell man så har han inte så svårt för det, däremot har Jesse desto svårare. Han tvingas utföra saker som han inte vill och ej heller förstår, enbart för att ”alla måste hjälpas åt”.

När man bygger upp ett bolag är det vanligt att affärsplan och marknadsplan saknas. Det finns ofta en idé vad man vill åstadkomma och ”tjäna pengar” är alltid ett centralt mantra. Det är en hjälp om man ganska tidigt får ned ägardirektiv, affärsplan och marknadsplan på ett papper. Det ska inte vara ett stort dokument till en början utan byggas på allt eftersom bolaget växer. Centrala delar, som även serien visar på, är att ta hänsyn till var och ens privatliv, för det kommer att påverka, samt att lägga tid på en gemensam vision. Utan en gemensam vision finns det stor risk för att man bygger upp ett bolag fylld av individualister som har svårt att skapa ett samarbetsklimat.

Att utvecklas är inget bekymmer, att utvecklas åt olika håll kan till och med vara en tillgång, men att utvecklas åt olika håll utan en gemensam vision och grund att stå på är förödande. Det händer med Walter och Jesse ju längre serien går. Jesse får allt svårare att leva med sig själv och de gärningar han har utfört. Walter blir än mer rationell och blir enormt beroende av den makt som han tar. Han har ingen aning om detta utan tycker att det är människorna omkring honom som förändras. Det finns en replik i slutet av serien där Walters familj lever under dödshot och hans fru, som är rädd frågar om han är rädd. Hans svar blir

”Afraid? I’m the danger. I’m the guy who knocks on the door”.

Som betraktare får jag vara med om uppgången och fallet. För Walter blir detta märkbart. Han förlorar allt fler och slutligen familjen. Hans maktfullkomlighet och beroendet av makt har gjort honom till en mycket obehaglig person. När även hans fru och barn överger honom är det inget han sörjer över. Han vill ta revansch på dem som han senast förlorade emot.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s