Svårigheten för Tony Sopranos att leda sina anställda.


I den klassiska, välgjorda HBO TV-serien ”Sopranos”får man följa en Maffiafamilj i New Jersey. Denna familj är inte så framgångsrik som den mer kända Corleone familjen i filmerna ”Gudfadern”. Nej denna familj brottas med många vardagsbekymmer, ekonomiska- och familjeproblem.

Bolaget ”Soprano” är uppbyggt kring sophantering, barverksamhet, byggverksamhet, beskyddarverksamhet samt några andra minder verksamheter. Tony är ”VD” över företaget och till sin hjälp har han ett antal ”kaptener” som driver olika delar inom företaget. Så långt ser det strukturella bra ut på pappret, men det fungerar inte lika bra i praktiken. Framförallt finns det ett grundläggande systemproblematik som genomsyrar hela företaget och det är ”att ätas eller att bli uppäten”. Alla inom företaget kan när som helst ersättas och det styr bolaget utveckling enormt, eftersom beslut fattas inte utifrån företagets bästa utan mer utifrån personers eget ego för att överleva.

Denna formel styr VD:n enormt. Hoppas på det bästa men utgå från det värsta råder alltid och går något fel, vilket händer rätt ofta, löser man detta oavsett konsekvenser och allt görs för ”man gör det för företagets, familjens, bästa”. Men den verkliga sanningen är att var och en löser problemen ”för sitt eget bästa”. För att orka med detta arbete går Tony i terapi. Han hamnar där på grund av flera panikattacker och svimningar. Till en början vet ingen om detta eftersom denna typ av medicinvård eftersom den anses vara en svaghet. Det Darwinistiska tänkandet råder inom företaget, vilket innebär att ”svaga individer” rensas ut för att behålla en ”stark stam”. Att gå i samtal hos en psykiatriker är absolut ett tecken på att man är en ”svag individ”. Den känsla Tony kan visa hos denne terapeut är glädje och ilska, det är förövrigt de enda känslorna som existerar inom företaget.

Det som gör detta bolag så svår styrt är att rädslan för att leva och att överleva är så stor. Det tar sig uttryck i att några inordnar sig helt i detta hierarkiska system, medan andra ständigt måste utmana det. De sistnämnda utmanar det genom att råna transporter som tillhör andra maffia familjer, ta död på någon för att den står ivägen, denna ”någon” tillhör nästan alltid en familjegren inom en annan ”familj”. Det leder till att VD;n,Tony, ofta tvingas till olika eftergifter mot andra maffia familjer, olika former av betalningar etc. Bilden blir mer och mer att han får vara ute och ”släcka bränder” som andra startar, vilket han är väl medveten om och gör honom mycket frustrerad. Han dras även in i detta system och är bra på att sätta igång ”bränder” som han sedan får ”släcka”.

Belöningssystemet är ett gammalt system som uppstod i samband med att de första Italienska immigranterna kom till USA. Lönen är provisionsbaserad och baserar sig på hur mycket du kan få in under en dag. Av denna summa får du behålla en liten del, resten ska din överordnad ha. Han i sin tur ska lämna ifrån sig lika mycket till nästa överordnad och så fortsätter det i kedjan tills det mesta hamnar hos VD, Tony. Det innebär att alla tjänar pengar men, väldigt lite och måste alltid jobba. De hamnar ofta i skuld och får då låna, men allt måste betalas tillbaka, med hög ränta och så snabbt som möjligt. Det innebär att de blir ”inlåsta” i systemet och därför blir lojaliteten till ”familjen” märklig. De kan göra och gör vad som krävs för att bibehålla familjens stabilitet och välmående, när fiender dyker upp, men samtidigt försöker var och en ”sno” åt sig det som går.

Det som gör denna serie så bra är att den har flera bottnar. Den företagskultur som finns inom Sopranos bolag går att hitta i ”verklighetens företagande”. Det är svårt att styra denna typ av företag, för att drivkraften ligger i rädslan. För att motivera chefer krävs det ofta väldigt stora belöningar, vilket i sin tur lägger grunden till avundsjuka. Det används som en medveten ”trigger”, och gör att man har svårt att arbeta i grupp när ett allt större ego är det som premieras. Tillskillnad mot Sopranos, har denna företag inget ”familjeband” som svetsar dem samman utan de byggs enbart upp kring egot. Det gör att otroheten är hög och företaget måste öka sin belöningsnivåer för att bibehålla kompetensen. Det i sin tur innebär att försäljningen alltid måste öka för att hålla ägarna lugna. Allt tillsammans skapar en mycket stressad och pressad situation där risk för ”utbrändhet” är påtaglig.

Någon större risk för att Tony Sopranos skulle bli utbränd föreligger ej. Han lever sitt dag för dag liv och allt han företar sig är för familjens bästa. Han tycker många gånger att han har odugliga medarbetare, men tanken på att byta ut någon på grund av det existerar inte, för de är hans familj.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s