Förälskad i vår historia dödar oss


2016-05-09 05.42.36-3På väg till tunnelbanan denna morgon var det många medresenärer som var stressade. Målriktningen för de flesta var åt det håll som näsan pekade åt och under resan satt de flesta djupt försjunkna i sina läsplattor eller smartphones.

Att ständigt återupprepa mönster ligger i människans natur och är något som vi inte kan klara oss utan. När alltfler börjar göra likartade saker skapas det också ”normer” för att bibehålla systemets balans. Exempelvis kan en trubadur, tiggare eller någon vän som vill prata, bli ett ”störande” moment.

Ibland står vi inte ut i våra invanda mönster, utan vi bryter då dessa, kanske inte i första hand för att göra förändringar utan för att vi är så uttråkade. Vi kan då försvara våra beteenden med att ”så har vi alltid gjort” eller ”när man åker tunnelbana gör man så här”. Dessa svar är ganska oreflekterade, allmängiltiga och som att ”någon” styrde våra liv.

I alla miljöer som man möter finns oreflekterade mönster att betrakta. Ibland så kan de bli så plågsamma så människor börjar må dåligt. Nu är det dock inte så enkelt som att det går att bryta dessa, för försvararna av oreflekterade system brukar säga ”man vet vad man har, men man vet inte vad man får”.

I företagsvärlden är tillväxt och att blicka framåt väldigt centralt. På marknader med stor rörlighet, behöver man inte prata om detta för det är så förknippat med bolagets eget överlevande. Självklart sätts mål men dessa måste många gånger justeras för att omvärlden ändrar sig. Trots dessa marknadsskiftningar så börjar vi även inom dessa bolag skapa oreflekterade mönster när vi kommer i grupp. Många gånger har det inte så stor påverkan på tillväxten, men är det exempelvis gamla säljmönster, där man använder papper och penna istället för CRM system, så blir det snabbt konsekvenser.

Mer vanligt är att oreflekterade mönster ”lämnas ifred” ju stabilare en marknad är. Det behöver inte vara ett bekymmer men för det mesta börjar vi individer bli uttråkade, när vår omvärld blir för förutsägbar. Det i sin tur leder till att sjukskrivningarna ökar.

Att utbilda ledare till att bli bättre, ökar deras förståelse för detta dilemma, men hjälper inte övriga medarbetare. Däremot börjar vi parallellt jobba med med medarbetaransvar sprider vi denna kunskap till fler aktörer inom ett system.

Vi är stöpta i att tro på att ”allt kommer vara för evigt”, men vi vet att ”Inget varar för evigt”. Men ifrågasätter vi inte vår egen historia, som skapar våra aktionsmönster, kommer vi leva i tron om att ”allt kommer vara för evigt”, medan verkligheten rasar ihop.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s