När våra egon går före affärsnyttan


IMG_1089-0Det är drygt sex år sedan som banken Lehman&Brothers kraschade och utlöste en av de värsta ekonomiska katastrofer i vår samtid sedan Krüger kraschen. Det finns en del olika idéer bakom orsakerna, men det mest banal har inte framkommit, att det var beslutsfattares egna högmod som bidrog till detta. Varför man har haft svårt att ta fram detta sammanhang är troligen beroende på att historien skrivs av personer som inte har kunskap inom detta område, utan mer med en ekonomisk bakgrund. En orsak som man har lyft fram har varit ”de dåliga lån man hade köpt på sig”. Det är ”sant” men bakom varje beslut fanns en individ och det var där som det brast.

Högmod är inget som man märker av när man har det, men för omgivningen är det desto tydligare. Den ena sidan av det är att personen lever i en känsla av ”flow”, allt är möjligt, man har ”vunnit” allt man har gjort och känslan av att vara ”oövervinnlig” är stor. Man omger sig även med personer som hyllar en för i denna position, sprider sig ”flowet” till andra och ger ofta en positiv effekt på exempelvis ekonomin. Inom denna sfär skapas en ny stark ”We-go känsla”, som kan handla om ”vi mot världen”, och allt snurrar på allt snabbare. Den andra sidan är att egon börjar bli oerhört centrala, sätts allt mer framför affärsnyttan och kräver allt större belöningar.

Inom den Nordamerikanska schamanismen som utövades av Indianstammar ansåg man att det fanns fyra fiender. Den första fienden som man var tvungen att besegra var rädslan. För att det lilla barnet ska våga ta ett steg ut i livet måste rädslan förts besegras. Har du besegrat rädslan tillräckligt många gånger och inte stött på några större motgångar kan du börja tro att du är oövervinnerlig och drabbas av högmod, vilket var den andra fienden. Högmod i kombination med makt gav den tredje fienden, maktfullkomlighet. Den fjärde fienden var en fiende som inte gick att bekämpa och det var ålderdomen. Man löste det igenom att invänta döden eller att dö i strid ansågs vara ärofyllt. Döden ansågs inte som ett slut på livet utan mer som ett annat tillstånd. Gjorde du en av dina fiender till ”dina vänner” så drabbade detta alla i stammen.

2009 fanns det många som var fyllda av högmod och maktfullkomlighet, och ett fåtal vågade ifrågasätta deras beslut. De som ändå gjorde detta manövrerades snabbt ut, förlöjligades, ansågs som bakåtsträvare etc. Detta hantverk utfördes inte av de styrande utan av den ”svans” av följare som starkt njöt av det ”flow” som man omgavs av. Tillslut så sprack allt och många system kraschade hårt.

Det man efteråt förstod var att Schumpeters teser, idolen inom US management, om ”Creative destruction” kan funka på de flesta marknader, men bör inte alls användas inom bankväsendet. Orsaken är att alla världens banker hänger ihop på samma sätt som ryggraden i en djurkropp. En kniv rätt in i systemet kommer få förödande konsekvenser för hela kroppen, hur vet man inte, men att det blir så vet vi. Med andra ord finns ingen kontroll över ett sådant händelseförlopp.

Kan vi lära oss något av detta?

Nej. det enda vi vet är att vi aldrig lär oss av historien för denna typ av beslut görs i en del av hjärnan dit det logiska tänkandet inte når, däremot kan vi förebygga det. Vi bör inte besätta ledningsgrupper, styrelser etc. med ”rätt” kompetens utan med ”bred” kompetens. För när du ska besätta med ”rätt” kompetens tar du en som påminner om dig själv, eftersom du är ”rätt”. En olik person uppfattas som ”fel” och denne vill man inte ha, men det är denna som skapar bredd och som kommer att rädda liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s