Ett problem är ingen utmaning utan ett problem


 

2014-06-26 05.54.19Allt oftare möter jag personer som inte kan skilja på problem eller utmaningar, utan allt är utmaningar. Uppkomsten är troligen kommen ur den ”positiva” kultur som ska råda överallt men att röra ihop dessa två begrepp blir inte bra. Problemet blir att den analys, som bör göras innan man agerar, blir fel kalibrerad och därmed blir den följande insatsen fel.

Exempelvis när man får cancer är det ingen utmaning, det är ett problem. För att ta sig igenom detta sjukdomsförlopp så ställs man inför ett otal olika problem. För att ta sig igenom en vardag så ställs man inför en rad problem. Allt detta utmanar mig som individ, antingen kan jag försöka lösa det eller så kan jag lägga mig ned och dö. Sjukdomen blir inte mindre hanterbar för att vi kallar allt för utmaningar, nej detta är en försvarsmekanism som kallas för förnekelse.

Översätter vi nu detta synsätt, med att enbart prata om möjligheter istället för problem, till ett företag så kan detta få katastrofala följder. Mats Alvesson, Professor i organisationsforskning vid Lunds Universitet har skrivit en avhandling om ”funktionell dumhet” i företag. Han menar att i ett uppbyggnad skede kan det vara oerhört viktigt att det finns en ”icke ifrågasättande” kultur i ett bolag. ”Allt är möjligt”, ”nu kör vi” etc. är slogans som skapar ett ”flow” som ofta är nödvändigt i ett uppbyggnadsskede.

Däremot blir det ett bekymmer när denna kultur inte börjar ifrågasättas trots att bolaget växer. Problemet blir att de faror som bolag alltid ställs inför, tonas ned. När dessa faror slår till med full kraft kommer personers särintressen att styra. Eftersom man inte kan prata om problem utan enbart om utmaningar så blir åtgärderna felaktiga. Mats Alvesson menar att vi lever i en ”lallande positivism” där ifrågasättande är ett hot i sig.

I en företagskultur där ”lallande positivism” råder brukar det vara vanligt att anställda är lättkränkta, rädda för förändringar, regelfixerade, själviska, materialistiska. Alla tycker att ”Whistleblowers” är beundransvärda, men upptäcker man att ens arbetskamrat är detta kommer denna att ses som en ”svikare”, rättshaverist och risken är stor för mobbing.

Själv har jag mött denna kultur ett otal gånger. Exempelvis när jag möter företag där ordet ”högt i tak” återkommer gång på gång, så vet jag, efter många års erfarenhet, att här finns det en känslighet för kritik. Problemet är att man sällan tar tag i detta utan idén tycks vara att man försöker prata bort det.

Mats Alvesson menar på att botemedlet är att bygga ”negativ kapacitet”. Det handlar inte om gnäll och klagomål, utan mer börja definiera problem för vad de är; nämligen problem.

Det finns många missförstånd kring olika begrepp. När vi pratar om ”snällhet” så innebär det inte att var följsam, le och aldrig ifrågasätta. Snällhet handlar om att sätta gränser, våga vara tydlig och ge för att få. När det gäller att ifrågasätta ”lallande positivismen” är det inte att vara gnällig, nä det handlar om vår överlevnad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s