Jag har inte tid, för jag har sålt den.


IMG_4762Människan är ett vanedjur som gör saker den trivs eller inte trivs med. Det förstnämnda har vi gemensamt med jordens övriga djur medan det sistnämnda är vi ensamma om. Vår unika förmåga till anpassning gör att trivselfrågan kommer längre ned på skalan, om vi tror att det vi gör är det rätta. I takt med att vi har blivit industrialiserade så har vi även sålt ut det enda vi äger, vår tid. Vi har bytt detta mot en hög materiell standard, som bidrar till att vi gör saker som inte är bra för oss.

Detta mönster ger oss längre livslängd, exempelvis så kommer vartannat barn som föds idag bli hundra år gammalt., men samtidigt blir allt fler blir sjuka på sina arbetsplatser och det framförallt den psykosociala hälsan drabbas.

I takt med att allt fler tycks må sämre där många upplever att man sitter i ett ekorrhjul, så har vi allt mer börjat beskriva våra känslor som digitala företeelser, ”det finns bra och dåliga känslor”. Tyvärr är känslor inte styrda utifrån värderingar utan är; känslor. Vi har blivit utrustade med dem för att vi ska klara av att hantera olika situationer genom livet. Till och med känslor som skam och svartsjuka fyller sina ”funktioner”, trots att de kan vara oerhört jobbiga att uppleva.

Vår brist på tid gör att vi ständigt letar efter snabba lösningar. En del hävdar att ”själv-områden” så som självförtroende, självkänsla, självbild etc. ska betraktas som en muskel som ska tränas på samma sätt som vår kondition. Samtidigt är alla ”själv-delar” komna ur de emotionella områdena dit tankekrafter inte når, utan jag tror mer att boosta ”självområden” kan leda till ett ”upplåst jag”, eller kanske ett ”false self”.

Vår brist på tid gör oss också till dåliga lyssnare. Hur ofta möts människor, som mår dåligt med kommentaren ”ryck upp dig”, när de orkar börja berätta, där upplevelsen blir att ”ingen orkar lyssna på mig”. Vi fostras mycket utifrån ”den gyllene regeln” men vi har svårt att leva efter den, för vi har inte tid.

Jag tror att vi kan lära oss mycket av barnen. De har all tid i världen, byter ständigt mönster och det de ofta kan uttrycka är att ”rädslan” får styra. Nu tror jag inte att det är en framgång att följa sin rädsla utan det handlar mer om att våga resonera med den. Rädslan är själens försvarsmekanism på samma sätt som smärtan är kroppens försvar. När vi tillåter oss att börja lyssna på rädslan, som slår an när vi inte har tid eller vill förändra, ökar vår förmåga att reflektera, ifrågasätta och därmed bryta våra mönster.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s