Vad ska vi tro när det evidensbaserade inte håller


2015-11-22 07.56.37-1Den amerikanske neurologen Richard Saul skrev en bok för några år sedan ”ADHD does not exist”. Han menar på att begreppet ADHD inte finns utan är en ursäkt för läkemedelsindustrin att sälja mer ADHD medicin till barn. Flera andra neurologer menar även på att ”Psykiatrin är en lekstuga. Det är ingen vetenskap”. Detta är i och för sig ingenting nytt men det visar ändå på hur svårt det kan vara med så kallad Evidensbaserat vetande.

En bok som säljer väldigt bra just nu är ”livet med kvantfysiska glasögon”, där författarna använder sig av kvantfysiken för att förklara en rad olika mänskliga fenomen. I dagens DN ifrågasätts denna bok, där experter inom kvantfysik, som exempelvis professorer, menar på att det inte går att använda kvantfysik på detta sätt, men det dementerar däremot författarna. Nu är detta ingenting nytt utan det har kommit liknande böcker under de tio senaste åren, och kritiken har varit likartad.

Många psykologer menar på att de så kallade grupp och ledarskapsutbildningarna som bedrivs runt om i landet inte alls är evidensbaserade. Dit hör exempelvis UGL utbildningar och nu senast i raden även ”fyra-rummaren”.

När jag läser detta är det växer det fram två bilder för mig. Den ena handlar om tro och den andra handlar om vetenskap. En klassisk konflikthärd som har berört oss de senaste fem hundra åren. Till en början hade tron ett sådant starkt grepp om oss individer att de som försökte hävda något annat än vad tron föreskrev, dödades.

Idag har det nästan vridits åt andra hållet med den skillnaden att gammal tro förkastar alla. Däremot går ”många igång” på nya trosfattningar där kanske scientologerna är de mest framgångsrika inom detta område. Varför vi har svårt att tro på vår egna kyrka, där man byggde jorden på sju dagar, är lika obegripligt som att tro på ”livet med kvantfysiska ögon” där man förklarar att sjukdomar inte finns. I det förstnämnda fallet förstår vi nog att det tog lite mer tid är sju dagar att bygga denna planet, men att vi okritiskt köper det andra begreppet är märkligt. Handlar det om att vi i grund och botten är troende varelser och söker existentiella ”sanningar”.

När vi hamnar i en diskussion med vad som är evidensbaserat blir även det en diskussion kring ”troende”. Behavioristerna har alltid hävdat att den dynamiska grenen inom psykologin är en tro och hör hemma där, att det inte går att få den evidensbaserad. Nu menar även många läkare på att hela psykiatrifältet handlar mer om tro än vetenskap.

Det kommer nu allt fler ledarutbildningar som bygger på ”vetenskap”, men hur pass ”sant” är detta. När inte ens det ”evidensbaserade” håller, vad ska vi då luta oss mot? Vi kanske måste våga lyssna ”inåt mot oss själva” och se vad vi kan lära oss. Det innebär inte att vi behöver ta på oss ”foliehattar” och blint tro på allt, men allt behöver inte vara dåligt som inte går att bevisa vetenskapligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s