Finns den ”empatiska” människan eller är det en myt för att gynna våra egna särintressen. Edit post


2016-05-12 05.41.22-4Ledarsidan i DN den 8 augusti hade rubriken ”Samhället vilar inte bara på egon” och var en översättning av en artikel från New York Times. Denna artikel i sin tur bygger på Samuel Bowles bok ” The Moral Economy”.

Om man hårdrar bokens perspektiv så menar författaren att vi kan betrakta vår omvärld ur två aspekter, den ekonomiska och den moraliska. Det som sker när vi inför ett ekonomiskt incitament är att människor lär sig att se sin situation genom en ekonomisk lins. Där ”Vad tjänar jag på det här?” får ersätta människans naturliga fallenhet för ömsesidighet, tjänstvillighet och samarbete. Han menar även på att ekonomisk motivation ofta ger sämre resultat än en moralisk drivkraft, för allt drivs av ” att jag vill få tillbaka mer än vad jag satsar”.

Ett exempel han ger är om Brandkåren i Boston. Fram till 2001 hade de obegränsade sjukdagar, men de politiskt ansvariga satte det året ett tak på 15 dagar om året. Det ledde till att sjukfrånvaron helt plötsligt steg med det tiofaldiga än året innan. Bokens författare menar på att detta är ett exempel på när den etiska plikten av att serva stadens invånare ersätts av ett utilitaristiskt ekonomiskt arrangemang. I Sverige kan vi se liknande saker ske på våra sjukhus där alltmer handlar om ekonomi och sjukfrånvaron bland personalen, läkarbrist, sjuksköterskebrist etc. ökar lavinartat. I en ökande takt galopperar även kostnaden.

Den Amerikanske Nobelpristagaren i Ekonomi 2009, Elinor Ostrom, visade på att det gick att skapa en marknad som var självreglerande. Men villkoren var att all involverade var med delade risk, att det fanns regler som var knutna till konsekvenser om de bröts, samt att de involverade hade behov av att systemet fungerade. Denna tes är revolutionerande inom detta område. Nationalekonomer hade fram till dess sett människan som ett ”rovdjur” som främst sina särintressen. Elinor Ostrom, kunde påvisa att så inte alls var fallet.

Den ”fria” kapitalmarknaden gör sig just nu mest gällande när det gäller skola, omsorg och de vill inte ha någon inblandning ifrån staten för att systemet ska fungera. Nu har det emellertid uppstått ett etiskt dilemma när stora vinster lyfts ut ur verksamheten, så stora att kvalitén ibland blir lidande. De som driver dessa bolag hävdar att kvalitén är god och att vinstuttag inte alls påverkar verksamheter. Men utifrån Elinor Ostroms tes om självreglerande marknader måste alla parter vara med och dela risk för att ett system ska fungera, vilket blir svårt i detta system. För det är ju ändå så att den största risken tas av de som använder denna verksamhet. Om exempelvis ett gymnasium, där eleverna är kunder, går i konkurs slås elevernas nutid sönder medan ägarnas kapital är säkrat. En konkurs handlar många gånger om att säkra ägarnas kapital och därmed blir risken i detta fall 100 % för eleven, 0% för företaget.

Självklart är vi människor sociala varelser, men samtidigt är vi så hemska att skulle vi ”upptäcka en ny djurart som var som oss”, skulle vi utrota den omedelbart, på grund av att vi är ”jordens farligaste djurart”. Både Samuel Bowles och Elinor Ostrom, visar på fördelar när vi människor utför det samhällskontrakt, som bygger på en allmänmänsklig norm, men som slutar att fungera när vi bestämmer oss för att bolagisera det hela. Orsaken är att bolag i sig endast har ett syfte, att tjäna så mycket pengar som det går. Vill ett bolag överleva en lång tid måste även andra värden in, men detta blir allt för ofta underställt den första uppgiften, på grund av att vi människor inte är långsiktiga i vårt planerande.

Vi är även varelser som alltid sätter våra särintressen före vår omgivnings när det går för bra eller vi har det för svårt. I det sistnämnda fallet är det inte så svårförståeligt, för det handlar om överlevnad, men att det blir på samma sätt när vi har det bra, är märkligt. En orsak som Samuel Bowles är inne på är att de institutioner som tidigare pratade om den moraliska linsen som exempelvis kyrkan och skolan, håller på att försvinna. Kyrkan har vi ingen tro på längre och skolans enda fokus idag är lärande därmed stärks ett eget intresse allt mer. Han menar på att vi måste börja vända det Nationalekonomiska perspektivet och börja bygga institutioner som tar tillvara vår lust att göra någonting gott.

Men fungerar det i verkligheten eller är den ”empatiska människan” en myt vi skapar för att gynna våra egna särintressen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s