Sluta vara snäll, var snäll mot dig själv


2014-05-04 11.49.00-3Veckans affärer hade en artikel den 12/9 med titeln ”Låtsas att du älskar ditt jobb – och gå in i väggen” där kontentan var att om du ”spelar teater” på bekostnad av ditt eget ego, har det ett högt pris. De flesta kommer att ”gå in i väggen”.

Vi människor är i grunden ett djur som gillar att leva i flock. I Sverige kan detta vara lite svår begripligt eftersom individualismen är högt prioriterad, men trots allt är vårt behov av bekräftelse och sammanhang minst lika stort som övriga världen.

När vi börjar på en ny arbetsplats tror vi att vi kommer få detta gratis, ”bara jag ger så får jag”, kan en god tanke vara. Det är delvis sant men det är även sant att ”människor slutar inte att ”trampa på dina fötter” förrän de upplever ett obehag”, med andra ord räcker det inte med att ”säga till” så slutar folk, utan medmänniskor förstår först när de förstår att ”gränsöverträdelser kostar något”. Nu kanske en vän av ordningen tycker at detta låter lite väl primitivt, att man måste kunna resonera, ”vi är ju intellektuella varelser” etc. Absolut ska man resonera, men det fungerar inte när vi kommer till gränser. Står det ”rör ej, nymålat” på en skylt som sitter på en vägg, kommer 99 % gå fram och känna på denna vägg. Om du däremot lägger en massa bråte framför väggen, med en några färgpytsar, kommer färre försöka känna efter. Med andra ord hjälper det inte enbart med ord, utan man måste ofta förstärka gränser med tydliga minspel, samt att inte tycka synd om vederbörande.

Idag har många av oss väldigt stressade arbetssituationer, och till viss del beror det på andra men till viss del beror det på oss själva. Vi har varit för ”snälla” mot andra och för dumma mot oss själva. Viljan av att ”ge för att få” har fått styra allt förmycket och vår medfödda förmåga att ”gränssätta” andra mot oss själva har fått ge vika.

Hur ska jag göra för att inte hamna i detta?

Den vanligaste orsaken till att vi hamnar i detta är att vi försöker formalisera de informella uppgifterna som finns på en arbetsplats. Det som driver oss är att vi vill känna oss duktiga. Till en början kanske man får en viss uppskattning, men ju mer tiden lider kommer detta att ebba ut och allt fler ”tar för givet” att du gör detta. Till en början känns denna uppskattning bra, men allt efter att tiden går blir detta ett slit för de ordinarie arbetsuppgifterna ska också utföras.

För att inte hamna i detta är det viktigt att förstå att det inte är din uppgift att formalisera det informella, men det är din uppgift att påpeka detta. Som ny på en arbetsplats ser man alltid sammanhang, saker, skeenden etc. som skulle kunna utföras. Påpeka detta för din chef, finns inte intresset, så ”släpp den bollen”. Du har redan arbetsuppgifter så att det räcker till.

Om jag redan sitter i detta, hur tar jag mig ur det?

Gör en lista över de ”informella” uppgifterna som du gör. Sedan börjar du skala bort dessa från ditt ordinarie jobb. Ibland kan en del informella uppgifter, blivit formella, utan att det är förankrat, ta då upp dessa med din närmaste chef.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s