Låt funktionalitet styra i anpassande av företagsstruktur.


2013-11-03-09-15-13Jag stöter ibland värdering kring olika företagsstrukturer att det ena är att föredra framför det andra. Exempelvis anser många att ”stuprörs” organisationer inte är funktionella i dagens samhälle. För mig är detta ett konstigt resonemang för många organisationer utvecklats i ”samklang” med den marknad man agerar på och självklart hittat en form beroende på storlek på bolaget. Det är ”funktionalitet” som mer styr detta system än var och ens tyckande.

När man förr kunde prata om marknaden i singularis, så har digitaliseringen medfört att man allt mer pratar i plural om marknader, det är inte längre en, utan flera. Men det räcker inte med det utan komplexiteten är större än så eftersom det på varje ”marknad” finns ”sub-marknader” som man vill nå med sin produkt. Som jag nämner så är det väldigt komplext och samma komplexitet i företagsstrukturen måste finnas, annars kan inte bolaget existera. Det är med andra ord ”funktionalitet” som styr än vad jag som anställd tycker.

Sedan finns det undantag och det sker främst inom våra statliga, landstings och kommunala bolag. Om vi exempelvis ta vård och omsorg som börjar de bli allt mer komplexa, trots att kunderna inte har något behov av detta. Fenomen som ”stafett socionomer” dyker upp, det har tidigare använts inom sjukvården, men vi kan se det i både barnomsorgen och kommer säkerligen inom skolväsendet också.  Vi kan även se det exempelvis när man bygger motorväg, där det finns oerhört många leverantörer. Kontentan i det hela är att denna ökning av rörlighet, som fortfarande marknaden inte vill ha, blir både dyr och ineffektiv.

Det finns problem inom både ovanstående företagsstrukturer. På en rörlig marknad där anpassning lika med överlevnad finns det en risk för att man blir ”struktur skygg”. ”tuta-o-kör” gäller, strukturer dödar energin och alla går omkring och ropar ”May the force be with you”. Detta leder ofta till att personal ”slits sönder” för att bibehålla strukturen i bolaget.

I ”stuprörsorganisationer” finns två scenarion. Det ena handlar om att allt fler drabbas av så kallad ”bored-out” syndrom. Det kan exempelvis vara att medarbetare sitter med arbetsuppgifter som inte fyller någon funktion, man kan själv inte utforma sitt arbete. Det andra är mer det klassiska ”burn out” syndromet på grund av för hård arbetsbelastning under för lång tid. Sedan tillkommer även att löner är eftersatta så man upplever inte att det är något värt det man gör. Det är inom denna typ av organisationer som sjuktalen för psykosocial ohälsa ökar snabbast.

Det finns en kostnad i att inte låta funktionalitet påverka företagsstrukturen. För bolag på rörliga marknader är anpassning lika med överlevnad. På stringenta marknader blir det oerhört dyrt, resursslöseri. Så istället för att försöka slåss om vilket system som är att föredra framför det andra vore det bättre om vi kunde lägga energi på att utveckla dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s