I ett annorlunda land


I förra veckan kom det väldigt mycket snö på en gång i stockholmstrakten. Så mycket att IMG_4993Vägar fick stängas vilket snabbt gav effekt på framkomligheten. Med andra ord blev det ett kaos och väldigt lite fungerade. En av de saker som inte funkade var snöröjningen på vägar och trottoarer. I Stockholm hade man bestämt sig för en ”jämlik” snöskottning men även det havererade. Överallt var det snö men det paradoxala var att när bilar och gångtrafikanter knappt tog sig fram så blev taken renskottade.

Men varför blev det på detta viset.

Ansvar och ägande är tydlig i denna fråga. För några år sedan dog en ung man av en nedfallande istapp, och efter dom så är det bostadsrättsföreningens ansvar att detta inte ska ske. Detta är något som alla vet om, därför börjar detta arbete så fort det har fallit några centimeter snö.

Däremot på marken gäller inte detta, kommunen, trafikverket har självklart ett ansvar, men det finns inget personligt ansvar i detta. Dessutom för man en ”löpande dialog” där tron på kommunikation kan påverka beteenden är stor. Tyvärr fungerar det inte så, jo jag vet att alla kommuner håller på med värdegrundsarbeten, men det är att slänga pengarna ”i sjön”. Tron på att genom samtal kunna påverka attityder som i sin tur gör oss till goda människor är mer kommen ur en religiös övertygelse än en realistisk vardag.

Denna typ av kommunikation kan även förstärka ett problem, så att det förvärras. För i ett värdegrundsarbete är det inte intressant att finna en ”syndabock”, vilkets gjorde i fallet med snöras från tak, utan vi ska samtala oss fram till varför vi behöver vårt gemensamma agerande. Vad man då glömmer bort är var och ens särintressen som alltid är starkare än gruppens. Detta blir inte tydligt förrän individen hamnar i en konflikt mellan grupp och sig själv. Exempelvis så går alltid ens egna barns mående före om en viss gata i en stad blir skottad. Det egna egot är med andra ord starkare än We-go i denna typ av situationer.

Det innebär att när det blir mycket bekymmer, som vid rejäla snöfall så kommer det som vi har pratat om bli sekundärt. Det primära blir att jag själv tar mig hem, mina barn kommer hem från skolan och att vi slutligen kan ha det trevligt på kvällen. Snö på gator kommer med andra ord att prioriteras långt ned. Men eftersom vi har en värdegrund kan vi dagen efter gå ut och säga ”vi gjorde något och vi kommunicerar med alla parter”. Gruppens individer känner sig nöjda, de har gjort något, men resultatet är lika med noll.

Men varför lägger vi ned så mycket tid och pengar på detta område. Dels handlar det om att vi älskar att prata i detta land där bland annat ”Pratlandet” har figurerat. Sedan är det enkelt att sälja in, att ansvar inte behöver föra med sig några konsekvenser.  Men medan människor knappt kan ta sig fram i trafiken så har vi renskottade tak, det är konstigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s