Multitaskning är stendött i en digitaliserad värld.


2013-11-13 15.52.00-1Multitasking, som det pratas mycket om idag, är något vi alltid har hållit på med och fungerar någorlunda i den ”analoga” världen. Exempelvis går det att laga mat och diska samtidigt men när vår omgivning blir alltmer ”digital” blir det allt svårare att göra två saker samtidigt. Orsaken är att en digital värld består av ”ettor eller nollor”, ”på eller av”, ”antingen är du närvarande eller så är du avstängd”. Den analoga världen däremot kan hantera många parallella pågående processer samtidigt hela tiden, vilket gör att där kan man hålla igång flera olika saker samtidigt.

Men det finns ett bekymmer och det är när vi korsar dessa ”två världar”. Vår hjärna kan enbart ta in ett uttryck i taget, vilket innebär att hjärnan automatiskt väljer en kommunikationskanal när vi ”tar in” flera olika intryck samtidigt. Eftersom de visuella intrycken ofta är de dominanta blir ofta ”skärmintrycken” det som hjärnan först prioriterar, därför kan man inte delta i en diskussion och läsa mail eller sms samtidigt.

Nu är det många som säger att ”jag kan visst multitaska, jag hänger med”. Visst är det så, men det beror på att marknaden tillåter detta, dina arbetskamrater är tillåtande eller att det finns utrymme för att personal och chefer inte alltid behöver vara i fullt fokus. Däremot ser vi nu att allt fler marknader kräver ett större fokus av oss än tidigare.

Inom F1 blir det allt svårare att köra om sina konkurrenter på bana, därför avgörs allt fler lopp i depån, när man exempelvis byter däck eller fyller på drivmedel. Det snabbaste F1stallet 2016, på att byta däck, var Williams stallet och de klarade av detta på imponerande 1,92 sekunder. Under detta år har Williams-stallet samarbetat tillsammans med det svenska företaget Avanade. De har tagit fram biometriska västar där man bland annat mäter medarbetarnas puls, kroppstemperatur och andning. I den data man har fått fram så visar det sig att både stress och koffein påverkar medarbetarnas prestationer, så inför kommande säsong kommer testerna öka ytterligare samt analyseras mer för att öka effektiviteten än mer. För att ytterligare driva på denna utveckling så har Williams en Human Preformance Specialist anställd för att ”drilla” de 19 personerna i deras däck-bytar-team.

Det jag slås av är att Williams försöker gå ”all in” i en digitaliserad värld, där ingenting lämnas åt slumpen. Självklart är det svårt att kopiera av detta på en arbetsplats men det finns saker vi absolut kan ta lärdom av. För så är det även med F-1, det är inte de bilar som tävlar inom F-1 som rullar på våra vägar, men många innovationer har påverkar dagens biltillverkning.

Vad jag tror att vi kan lära oss är

  • Gör en sak i taget
  • Ha en plan för det som ska göras. Där frågor som; När, Var, Vad, Hur, Varför, Vem får styra diskussionen.
  • Träna och Förbered dig.
  • Dokumentera det som ni gör använd detta för att ständigt utvärdera och förbättra ert arbete.
  • Personalens eget leverne blir allt centralare, förbygg inom detta område.

När jag brukar ifrågasätta multitasking blir personer väldigt förnärmade. Självklart är det på det viset för multitaskingen i sig ger kickar av tillfredsställelse som tar en viss tid att vänja sig av med. Men på sikt mår vi bättre, stressar mindre och håller betydligt bättre över längre tid om vi klär oss att förstå, hur det nya kan kombineras ihop med det gamla.

Crowdfunding


“ropen skalla rättvisa åt alla”…. Är något som jag kom att tänka på när jag först sprang på fenomenet Crowdfunding. Efter att nu har följt det i ett års tid så är parollen ”ropen skalla likviditet åt…bra innovationer”. Crowdfunding håller idag på att bli ett nytt sätt att kapitalisera upp bolag. Men är det inte banken, Almi eller Tillväxtverket som man ska vända sig till? Jodå, men det är instanser som inte vill ta risk och kanske det viktigaste av allt, de vill inte engagera sig olika projekt.

Crowdfunding bygger på ett folkligt engagemang och det är de som kapitaliserar upp en innovation, bolag etc. Några som har tagit detta mycket långt är Mackmyra Whiskey. De började tidigt med att när nya whiskeysorter skulle tas fram, bjöds det in testpaneler för att få fram en bra kvalité. Idag kan du investera i ett whiskeyfat som lagras under tre år och du får följa processen på mycket nära håll. Det har gjort att Mackmyra Whiskey har en mycket stor, stark och lojal supporter grupp. Upplevelsen för fatägarna är att de äger en del av Mackmyra.

Ett annat nytt bolag är Flippin´Burgers. De som startade det hade ingen restaurangvana, det fattades kapital, samt att starta en hamburgerbar i Stockholm ansåg banker vara ett döfött projekt. De gjorde en crowdfunding via sociala medier, och fick hundra stycken investerare. Kravet var, förutom kapital, att investerare skulle ta med sig två kompisar på invigningen. Vid invigningen i april 2012, var det fullbokat och det är idag mycket svårt att få bord samma dag.

Det sistnämnda exemplet är Crowdfunding 2.0, även kallat Equality crowdfunding, där bolagsägarna bjuder in investerare. Investerarna blir också en del av marknadsföringen, för de pratar om sitt bolag, följer det i vått och torrt, blir som en supportergrupp till ett fotbollslag. Vinsten för bolaget blir både ekonomiskt, men det blir framförallt en bra marknadskanal.

Jag gillar det här fenomenet för att det visar på att ”Greed is good” inte stämmer. När ”greed” sätts i första rummet, blir det en dyr resa där kapitalet får en religiös prägel. Crowdfunding söker efter engagemanget och tron på att allt är möjligt att bygga, det skapar en urkraft som inte går att köpa sig till.

Black Thursday


Torsdagen den 24 oktober 1929 kraschade Wall-street börsen och det var startdatumet för den stora depressionen. Under 1920 talet hade handeln med aktier varit stor och många amerikaner hade lockats till att investera i denna marknad. Företag och banker gick i konkurs, många blev arbetslösa och de höga låneräntorna fick småsparare att lämna sina hem. Effekten fick sedan påverkan i Europa där aktiekurserna fortsatte att sjunka under de inledande åren på 1930 talet. Marknaden återhämtade sig inte förrän långt efter andra världskrigets slut.

Återigen en påminnelse om att girighet inte är ”good”, och att det som hände då kan hända igen. Så låt denna dag vara en dag av givelse till din omvärld.

”Hur kan jag hjälpa dig”

Ett växande landsbygds företag


I slutet av februari  var jag och besökte den  växande, och företagsvänliga kommunen Laholm. Jag träffade ett företagUlvereds Hjorthäng som har växt från en ide till att idag omsätta ett antal miljoner. Det som har gjort tillväxten möjlig är kommunen, hårt arbete, hjälp med ekonomiska ansökan. Idag är det en fullskalig kursgård som skapar jobb och står på egna ben. Dessutom fortsätter tillväxten.

Framgången ligger i att göra det som man var bäst på. Det fanns en otrolig natur, viljan att mötas fanns, Hjortar etc. Det viktigaste var att de inte immiterade någon annan, däremot hade de inspirerats av andra, men utvecklat sin egen specialite, och det gav dem resultat.

Experter…experter…


Estelle..Estelle, blev det. Ingen hade en aning om detta, men det var många ”experter” som uttalde sig om och om och om ….. ”Expert-syndromet” har drabbat oss med full kraft och vi tycks ha ett enormt behov av att tro på dessa. Om det inte är ”finansguruer”, så är det ”miljönissar”som mässar om jordens undergång. Varför är det på detta viset?

Vårt behov av att tro är på samma nivå idag som för tusentals år sedan, men idag har vi ingen tillit till existentiellt tro. Vi lever efter ”det vi inte kan se, kan vi inte tro på”. Däremot tror vi på mer synliga personer, bara det är tillräckligt övertygande, exempelvis meteorologer, ekonomiska prognoser, experters utlåtande etc.

Tron sker inte enbart hos privata personer utan finns i näringslivet. Ett bra exempel på detta är alla experter som har rådgivit om hur pengar ska placeras.

Ett område jag har sett är managementkonsulter som har den ”perfekta modellen” för att skapa framgångsrika företag. De fungerar för det mesta mycket dåligt på grund av att dessa koncept utgår ifrån konsulternas ”världsbild” inte vad som är fruktbart för det företag som de hjälper. Misslyckas turnaroundet så kommer en expert att berätta för dig att ditt företag har gjort fel, företaget har inte följt planen. Det ligger i expertrollen att inte rannsaka sitt eget agerande.

Agila metoder


Jag träffade i veckan ett företag där man beskrev en av sina styrkor som ”att kunden hade en kontakt i bolaget”. När kunden ville beställa nya produkter var det samma person som de mötte. Skillnaden mot en större konkurrent var att kunden där kom till en växel och sedan kopplades runt, eller att denne fick fylla i sin egen beställning. Företaget hade under sina 40 år i branschen alltid jobbat på detta sätt men nu stod man inför en ny utmaning. På grund av att de hade växt så mycket de sista åren började det bli svårt att hinna med allt, även vinsten i bolaget hade minskat i takt med ökad omsättning. Detta bolag jobbar utifrån agila metoder, där marknad och kunden står i centrum och företaget följer med.

Men varför är detta viktigt?

Det är två viktiga kärnbudskap inom Agile-lättrörlig utveckling, anpassning till förändring och betoning på samarbete mellan människor.

Anpassning till förändring är överlevnad

  • Att följa med i marknadens, kundernas och omvärldens ständiga förändring är en förutsättning för att företag och dess produkter ska leva vidare. Detta har alltid varit sant, skillnaden mot tidigare är att även värdet av produkten måste förändras snabbt och samtidigt säkert (vilket inte alltid är fallet i komplexa system). Ett angreppssätt som ger snabb förändring och anpassning till lågt pris (kort tid) kommer att ge resultat som överlever längre än sådana som inte kan anpassas lika snabbt. Detta givetvis under förutsättning att kvalitet är lika i båda fallen. Lättrörliga metoder kan hantera den ökade förändringsgraden med bibehållen eller högre kvalitet både under utveckling och under underhållsfasen.

Samarbete mellan människor

  • En av de grundläggande förutsättningarna för att kunna hantera förändringar effektivt är effektiv kommunikation, både mellan marknaden, kunden, projektledare och producent, samt dem sinsemellan. Effektiv kommunikation kan enklast ske genom möten ansikte mot ansikte. Individerna måste också ha befogenheter och känna ansvar för att genomföra det arbete och de förändringar som krävs.

Det handlar mer och mer om att bygga system i individerna och inte system runt individerna. Men det för med sig nya utmaningar. Kontroll och mätningssystem blir mer komplexa, att kunna ta rätt betalt för en vara blir också mer avancerat. Det kräver mer av medarbetarna i form av en ökad medvetenhet av hela bolagets koncept, och för en del kommer då jobbet ta för stor plats. Däremot när man pratar med företagshälsovården säger de att arbetsplatser där medarbetarna har inflytande, kan påverka och känner delaktighet i de beslut som fattas är de friskaste arbetsplatserna.

För bolaget som jag träffade i veckan är deras överlevnad mycket förknippad till rörlighet mot kund. Att kunna förstå och lösa kundens behov snabbt. Priset är inte avgörande längre för kunden utan att problemen blir lösta.

Tärningen är kastad


För ett tag sedan sprang jag på begreppet ”don’t fuck my brain”. Innebörden är tjänster som tas för att vara gratis, men för en utförare är ett råd alltid en arbetsinsats, men det är inte självklart för mottagaren. Det kan liknas med att gå in i en affär och ta choklad eller annat småplock stoppa det i munnen och gå ut. Det är inte ok, och det är innebörden bakom ”dfmb”.

Varför blir det på detta viset?

Det första man kommer in på är den som säljer tjänsten. Hur paketerad är den, avtal, prissatt etc. Det är ett antal områden som man måste ha tänkt igenom. För vissa yrken som exempelvis advokater så har de förstått att ta betalt. Det på grund av att de råd som klienter får kan visas sig vara felaktiga och därmed starta en juridisk process. Om de sedan är gratis eller inte spelar ingen roll ur ett juridiskt perspektiv. Men detta yrke är mer undantag än regel.

Ett annat område som har lyckats bättre på att ta betalt är de som har hittat betalmodeller som löser kunders problem. Då har man gått ifrån timdebiteringen och debiterar efter utfall. Men dessa uppdrag är det än mer viktigt att gränsa av och förklara vad tjänsten innehåller. Det är en vanlig orsak till svårigheten att ta betalt, att även det lilla ska prissättas. Om du exempelvis går in på IKEA, så kostar alltting. De minsta sakerna kostar enbart några kronor men allt kostar. Inom tjänste sektorn handlar det om att skapa ”skalmodeller”, att skal ned en tjänst så att ett råd, har en prislapp. Mina fem minuter kan vara värt tusentalskronor för min kund, ska jag då ge bort detta, nej självklart inte. Men jag som utövare är kanske van att ta betalt utifrån stora offerter och då faller små råd ”mellan stolarna” och vips så är ”fuck my..” där.

Slutligen finns det en ovana från kunden att betala för något som inte går att ta på fysiskt. Det går även ihop med min egen svårighet att ta betalt för något som inte fysiskt går att ta på. Vilken tjänst skulle kunna vara motsvarigheten till ett AA batteri, för 4-5 kr? kanske är bra att fundera på innan man går på kundmöte.