Vi är kroniska komminikatörer


2016-12-17-12-55-37När jag för många år sedan gick på 4-årig teknisk gymnasium ingick det att lära sig grunderna inom svetsning, både gas och el. Ett av momenten var att vi skulle tillverka en burk som sedan skulle fyllas med vatten. För att bli godkänd i detta moment fick burken inte läcka något vatten. Jag minns att de flesta av oss elever tyckte det lät enklet men när vi gjorde våra första burka så ”läckte de som ett såll”.

Jag har många gånger tänkt på denna övning när jag har jobbat med företag. Mycket är enkelt i teorin men betydligt svårare i praktiken. Det är vanligt att personer inte fungerar i sina roller. Det man då till en början gör är att sätta in olika insatser för att få personen att fungera som exempelvis utbildning eller coachning. När man har gjort det kanske insatserna ökar men om även detta inte fungerar kommer allt fler att tycka att det bästa är att ta bort personen. Lösningen på bekymret är personen alltså tar vi bort denna person och då slipper vi problemet.

Nu är det sällan att det är så enkelt, mer vanligt är att personer är symptomen på att det är något i systemet som inte är bra. Jag har varit med om att man lagt ned en hel avdelning, anställt nya människor, kört igång igen och efter ett tag har man hittat personer som har problem. Jag har även sett när man försöker ”isolera” problembärarna för att andra inte ska påverkas av dem. Tyvärr läcker alltid kommunikationssystemet som ett såll, idén funkar i teorin men inte i praktiken.

Vi behöver förstå att vi är analoga varelser som varje tusendelssekund kommunicerar flera miljarder uttryck, varje tusendels sekund tar vi emot lika många uttryck. Uttrycken skapar intryck hos oss och några blir kvar som rejäla avtryck. Teorimodellen av isolering är digital, där endast två kanaler kommunicerar, men vi människor har miljarders miljarders kanalsystem för vi är analoga. Plåt kan vi lära oss att foga så att vi kan skapa en burk som inte läcker, och människor kan vi isolera men vi kan inte få dem sluta kommunicera.

Jag tillhör de personer som anser att det som sitter i väggarna ska fram till ytan så att vi kan bli medvetna om vilka processer som vi styrs av, hur vi kommunicerar och hur vi påverkas av det. Självklart finns det personer som har egna problem och som behöver komma tillrätta med det, men alltför ofta är det där man tror att lösningen finns.

Lösningar finns sällan i teorimodeller men de kan vara vägledande. Teori och praktik hänger ihop men kan vi inte både se det enkla och det komplexa kommer vi att skapa modeller som ”läcker som såll”.

Förenkla och paketera budskap


2013-10-20 12.57.58-1När vi börjar lära oss nya saker så försöker vår hjärna ”bunta ihop informationen” så att vi kan skapa djupare insikter och därmed förstå helheten. Efter ett tag brukar man inse att dessa antaganden är allt för förenklade så att de inte stämmer.

Exempelvis ”Empire State Building är ett högt hus, vilket innebär att alla höga hus är Empire State Buildings”. Logik. Men efter mer kunskap inser man att detta sätt att förenkla komplext område inte alls är sant, utan man omprövar och slutligen förkastar denna tes. Det innebär också att detta sätt att ompröva tidigare kunskap är ett pågående arbete livet igenom. Ett vanligt uttryck är att ”livet var så mycket enklare när man var yngre”, mycket beroende på att man ännu inte hade insett vilken komplexitet som vi omges av i allt.

Vi människor gillar inte när vi ställs inför stora komplexa beskrivningar, utan vi vill ha den ”sammanfattande” versionen. Inom försäljning förstod man detta tidigt och där löser man detta genom att ”förpacka” tjänsten eller produkten. Exempelvis så beskrivs oftast en bil vid försäljning vilka möjligheter som det kan ge kunden, inte alla 5000 detaljer i en bil. Produkten är paketerad.

Detta sätt att paketera produkter används även inom tjänsteområdet, vilket fungerar i många fall. Exempelvis när du ska anordna ett bröllop så behöver du kanske ta in en cateringfirma. Du får färdiga förslag och slipper gräva ned dig i all komplexitet som finns bakom.

Ibland kan komplexiteten i viss mån vara okänd eller det finns olika idéer om hur den ser ut, så själva förpackande blir allt för förenklat, ungefär som exemplet med Empire State Building. Detta är vanligt förekommande inom alla dessa så kallade personliga tester. Exempelvis kan alla jordens 7 milliarder människor delas in i fyra grupper, i sexton grupper, ledarkategorier i två grupper osv. Låter man nu denna kunskap sjunka in så blir exemplet ”Empire State Building är ett högt hus, vilket innebär att alla höga hus är Empire State Buildings” oerhört sant. Men en femteklassare skulle säga; ”det är inte sant”.

När vi ibland försöker förenkla, sammanfatta komplexa sammanhang väldigt mycket så bli det ”osant”. Visserligen är det enkelt, som vi människor gillar, men själva innehållet blir felaktigt. Det behövs med andra ord en balans i förenklingen av bolagets budskap och den komplexitet som finns.

Olika regler vi människor lever med.


2016-04-28 13.43.54-4Vi har nu kört bil i drygt 100 år och de senaste 60 åren har bilen varit var och ens egendom. Trots att bilen har utvecklats en del så är dagens bil fortfarande en modifierad T-ford, även de senaste bilar med el-motorer.

En ”relik-tingest” som fortfarande hänger med i detta är signalhornet. Tillkomsten av denna pryl var i en tid när inga hastighetsbegränsningar fanns, det var vanligt med djur på vägarna, vägarna bestod av grus och gångtrafikanter var något som skulle hålla sig ur vägen. Idag är det en helt annan trafiksituation som råder, där det inte finns några funktioner kvar för denna älskade tingest. Nu är människan en praktisk lagd varelse, som gärna hittar på egna uppgifter, om man inte förstår ett ”varför-sammanhang”. Signalhornet har idag fått en funktion som påminner om en ”futuristisk-eraser-knapp”, där instruktionen lyder ”om du trycker på knappen försvinner hindret framför dig”.

Eftersom människan tror sig vara ett intelligent djur, så fortsätter vi att tuta i tron om att hindret eroderas, inte enbart en gång, utan gång på gång. För regel nummer två som vi människor lever efter är att ”fungerar inte din lösning men det är den du tror på, gör om det tills det funkar”. Det innebär att vi kanske inte alltid är så intelligenta som vi tror. Andra djur gör det lite enklare för sig, de är mer funktionella. Det som inte fungerar överger man för att prova någonting annat.

När vi nu alltmer övergår till ett digitalt kommunikationssamhälle, så behöver vi ibland skrota gamla ”signalhorn” för att få fram fler funktionella lösningar. Om vi fortsätter på biltemat så vet vi idag att den största orsaken till att drygt 260 människor kör ihjäl sig per år i trafiken beror till 99% på chauffören, så är detta inget argument ”som biter” när vi nu står inför ”självstyrande” bilar. Nix, snabbt är man där och diskuterar om vad som händer när ”tekniken” inte fungerar? Nu är detta inget bekymmer när man exempelvis flyger en Airbuss 787, som i långa sträcker körs med autopiloten på. Men när ny teknik ska användas i nya områden, är vår rädsla stor. Då kommer vi till regel nummer tre för oss människor; ”allt främmande som du inte förstår, ska du vara rädd för”.

En annan sak vi inte får glömma är att i ”självstyrande” bilar skulle vårt inflytande över exempelvis blinkers och signalhorn nästintill helt försvinna. Det är något vi kan tycka vara lite komiskt men ofta är det exempelvis gamla invanda mönster och normer som gör det svårt att genomföra strukturförändringar i en arbetsgrupp. Det märkliga är att trots att vi är så intelligenta så behåller vi hellre ett dåligt ofungerande system, där alla mår dåligt, än att ens prova någonting nytt. Förmågan till förändring är alltid lägst i de företagskulturer som mest behöver det.

Nu kommer vi till regel nummer ”ett” som styr oss människor. ”Du vet vad du har men du vet inte vad du får”. Om du tycker detta är belastande, till och med är ett ”Helvete” som du lever i, så kan du städa det och få ett rent helvete. Så långt är vi människor beredda att gå för att bibehålla det gamla som vi är vana vid.

Hur svårt kan det vara?


2016-05-22 12.45.27-1För några veckor sedan satt jag med en släkting som berättade om olika tester, i samband med rekrytering. Jag förstod att det var en blandning av olika tester för att få fram??? Ja det var den fråga som jag fastande i. Vad var det man ville få fram? och hur hängde det ihop med det jobb hon sökte? Utifrån det hon berättade förstod jag även att en djupare vetenskap hade kopplats in i dessa tester för att ”säker ställa leverans till kund”.

Men fungerar detta?

Jag har svårt för generaliseringar när man specifikt försöker få fram något, som exempelvis kompetens. Om vi radar upp de olika aktörerna i en sådan process och börjar med ”testkonstruktörerna”. Hur ska dessa personer kunna hitta ”rätt kandidat” när de inte förstår den marknad bolaget agerar på, utan tester bygger utifrån något generellt. Nej det är klart att de inte vet för de bygger verktyg åt exempelvis rekryteringsbolagen. Visst är det så men dessa verktyg är generella så de påminner mer om en universalnyckel, som exempelvis skiftnyckeln, vilket ingen bilverkstad idag använder.

I nästa steg måste dessa tester paketeras och ”slimmas” för att de ska bli begripliga för inköparna och därmed kunna säljas. Här har nu verktyget än mer generaliserats, för att kunna fungera. Uttryck som ”bygger på vetenskaplig forskning” brukar alltid dyka upp här som en garant för ”prima vara”.

I det tredje steget så kan vi betrakta bolaget som har behovet av personal. De vet ofta vilken kompetens de söker, men hur profilen på denna person ska se ut, är ofta en massa önskningar. Det är vanligt att superlativen staplas på varandra, för man vill verkligen försäkra sig om att ”få den bäste”.

Slutligen så kommer jag till rekryteringsbolagen som ska utföra själva rekryteringen. De kan i de flesta fall inte kan bolagens marknad, kultur, inte vet vilket urval man ska göra-för beställaren inte själv vet, samt ”vad är en kompetent kandidat?”-eftersom testerna tar över allt mer.

Om vi leker med tanken att den som klarar av alla tester galant, anställer vi. Då får vi fram en anställd som är duktiga på detta och som sedan förhoppningsvis kommer klara av sitt jobb. Om vi för varje anställning gör på samma sätt tar de bästa från dessa tester, så kommer vi att anställa kopior av den första och vi får därmed en homogen grupp. Kommer detta att skapa dynamik? Tveksamt.

Självklart finns det finns något bra med tester, som säljarna berättar när de säljer in produkten. Vad de däremot glömmer bort att tala om är dessa produkters baksidor. För det ligger i vår natur att när vi mäter anser vi det som är störst, först etc. vara lika med bäst. Medan det som är långsamt, litet etc. inte alls är lika bra. Det innebär att de som gör testerna alltid utgår ifrån att dessa svar vill testledaren ha. Med andra ord gör jag testet för att tillfredsställa någon annan.

När sedan olika typer av vetenskapsområden blandar sig i urvalsprocesser, uppstår en del märkliga metoder, allt från huvudskallsmätningar till dagens olik tester. Självklart finns det enorma skillnader men gemensamt är en strävan efter att kunna mäta. Vi vill få tag i den bäste, starkaste, snabbaste, smartaste etc vi vill bygga elit! Samma idé som låg till grund för andra världskriget.

Företag däremot behöver ingen elit, utan dynamik och kreativitet. Tyvärr finns det hos allt förmånga företagsledare en idé om att kreativitet föds ur elit. Visst kan det stämma men inte om alla är kopior av varandra. Ska man bygga framgångsrika företag, behöver det finnas olikheter. Olikheter bygger dynamik, ur dynamik föds kreativitet, kreativiteten skapar förutsättningar för bolag att bli framgångsrika.

I filmen ”The big short”, som utspelar sig kring finanskrisen 2007-2008, får tittaren bekanta sig med den excentriske Michael Burry. En specialist, udda, matematiksnille som förutser den kris som komma ska. Detta är en person, i likhet med Steve Jobs, som aldrig skulle ha blivit anställda, på grund av en förmåga inom ett smalt område som generella tester inte kan påvisa. Ändå är det dessa personer som kan göra skillnad, som kan vända en nedåtgående trend, som kan lyfta ett bolag till oanade höjder etc. med andra ord personer som skiljer sig från mängden.

Så hur svårt kan det vara, kanske vi håller på att krångla till det för att hitta den ”perfekte kandidaten”. Kanske ska du slänga alla tester och möta personen du har framför dig.

Kaos


En situation som följs av en annan situation helt oberoende av situationen, som i sin tur följs av en situation helt oberoende av situationen, som i sin… Det som vi inte kan kontrollera kan vi även kalla för kaos. Kan vi börja se mönster och med teorier förutse vad som ska ske kan vi kanske kontrollera det. Kaos har annars fått en mycket negativ klang i många sammanhang. Inom företagsvärlden vill man ha koll och kontroll över situationer, vilket kan vara svårt med kaos. Samtidigt är det ofta så att chefer inte fattar beslut efter noga övervägande, nej de säger ofta att det är magkänslan som styr. När Nasdaq OMX rasar iväg åt olika håll är det inte logik som styr utan kaoset får härja fritt. Kaos är något som är av ondo, det är kontroll vi vill ha.

I mitt jobb som affärsutvecklare har jag allt för många gånger sprungit på företagare som har tappat lusten att driva sina företag. Det har blivit förmycket fokus på att kontrollera allt som går att kontrollera, så de har tappat själva idén till varför de en gång startade sitt företag. Det kaos som en gång fanns är idag under full kontroll och allt har då blivit….tråkigt.

Blandat är bäst, brukar det heta, och det gäller även när man driver företag. Allt går inte att kontrollera och ska heller inte kunna kontrolleras.