Våga lita på din omgivning för att skapa din framgång.


IMG_4670Kim Källström, den före detta landslagsmannen i fotboll, var programvärd för radioprogrammet ”sommar” för några dagar sedan och nämnde då rollen som Zlatan hade. Enligt Kim var Zlatan spelaren som bestämde allt, Zlatan var ledaren som alla först skulle fråga, ”Skulle man göra att långt inkast, var man tvungen att fråga chefen”. Den bästa match han var med om var Sveriges seger mot Holland 2011 med 3-2. ”För vi spelade som ett lag”, säger Kim. Bör tilläggas att Zlatan inte var med i denna match.

Det är vanligt i de bolag jag möter att den som har startat bolaget innehar alla ”huvudroller”. Personen är ägare, styrelseordförande, VD, säljchef, personalchef, marknadschef osv. Som ni förstår så är det svårt att vara i alla roller eftersom varje roll kräver full arbetstid i veckan, men för personen i fråga är det inte lika självklart. Rädslan för att förlora kontrollen och makten över bolaget styr förmågan att kunna delegera.

Nu är det så att ett bolag inte är en demokratirörelse utan en diktatur i sin grundstruktur. Det är en ägare som kan tillsätta eller avsätta en styrelse utan att behöva frågan någon om råd i detta. En VD, tillsätts-avsätts av styrelsen, har ofta lika stor anställningstrygghet som ett lam i en lejonbur. Utifrån ett ägarperspektiv är det svårt att förstå att det inte går att delegera, för all makt finns hos ägaren.

Nej svårigheten med att delegera är sällan strukturell utan beror mer på rädslan för att förlora kontroll och i det; makt. Kim Källström nämner att Zlatan kunde ”maktspelet” vilket är sant, men till detta kommer även att man får smak för detta. I bolag där en person innehar alla roller är även makten centrerad till denna person.

Finns det för och nackdelar med denna fördelning. Klart är att det finns fördelarna som att bolaget exempelvis kan vara snabbt och anpassningsbart, men nackdelarna överväger. En makthavare som blir rädd för att förlora, när denne sätts under press blir defensiv. Från denna position överreagerar eller underreagerar makthavaren. I det förstnämnda scenariot styr ”räkna med det värsta men hoppas på det bästa” och i det senare styr ”jag har varit med förr och då gick det bra”.

Utan bolagsstruktur, där det finns fler som har makt, riskerar bolaget att blir regressivt. Någonting som jag lärde mig för många år sedan är att makt är inget man frivilligt lämnar ifrån sig utan det är något man tar. Så valet som personen med makt måste ställas inför är om man vill skapa ett dynamiskt bolag där medarbetare är innovativa och tar ansvar, eller om man vill ha medarbetare som frågar om lov varje gång de vill göra ett ”långt inkast”. Lätt i teorin men svårt när man ska börja släppa rädslan och lita på sin omgivning.

ledaregenskaper som söndrar en arbetsplats.


2014-01-24 17.25.41Detta inlägg inspirerades från en artikel som jag läste för någon månad sedan. Där en av våra större ledargestalter inom idrotten avslutade sitt uppdrag. Det gav upphov till att fundera över ledaregenskaper som söndrar en arbetsplats och därmed påverkar företagets vinst. Jag har delat in dessa ledaregenskaper i tre huvudområden, vilka är

  • Irrationell ledarstil
  • Oklar riktning
  • Frånvarande

Det första området, irrationell ledarstil, har det gemensamma att personen som leder tycks förstå sitt ledarskap, men delar inte det med andra. Det kan ta sig uttryck i att ledaren upplever att den ”tänker utanför boxen”, fast omgivningen mer ser det som ”tänka i en annan box”. Det leder till ett framtagande av ”galna” projekt, märkliga urval i vad som ska prioriteras och ofta hänger inte ekonomin med i detta, utan prislappen på dessa insatser brukar dra iväg.

I och med att ledaren tänker ”i en annan box” så kan företaget vinna märkliga ”uppdrag”, upphandlingar, kontrakt som inte behöver ha någon företagsnytta utan mer är en ”trofé” för ledaren. Meda andra ord är det personens särintresse som blir belönat. Denna ”trofé” brukar ledaren då och då ”damma” av för att visa sin egen storslagenhet.

Nästa område är oklar riktning för ledaren. Denne vet inte vart företaget ska någonstans utan ”hittar” på egna. Därför kan ny riktning tas varje gång, eller stund, som denne står inför ett problem eller inte förstår uppdraget. För medarbetarna skapar det en väldigt osäker miljö vilket påverka måendet och prestationen för de flesta. I viss mån hänger det samman med det första området därför är det inte helt ovanligt att båda dessa områden varvas, vilket än mer ger en ”dysfunktionell” arbetsplats.

Det sistnämnda området är frånvarande, och det kan te sig lite konstigt eftersom dessa ledare ofta är väldigt engagerade. Men det jag menar är att engagemanget inte är här och nu i denna världen utan mer utgår från ledarens ”egna värld”. Till en början kan detta vara väldigt charmerande, inspirerande förtroendeingivande att få höra om alla de fantastiska saker som ditt företag ska genomföra och vinna. Men när du har hört för ”sjuttioelfte” gången att ”vi ska öka omsättningen med 200%”, ”bli större än IKEA och H&M tillsammans”, ”måla Södermalm i rött” och ingenting händer, börjar det bli tröttsamt. Fortsätter detta börjar ett förakt allt mer sprida sig och ledaren framstår allt mer som ”Don Quijote”. Många tappar respekten för denne ledare, men i och med att ledarens irrelevant uppträdanden brukar de flesta vara rädd för denna person.

Det händer ibland att medarbetare börjar ifrågasätta denne ledare vilket snabbt leder till att medarbetare riskerar att hamna i onåd hos ledaren. Det i sin tur brukar resultera i en utfrysning från hela arbetsgruppen, för på denna arbetsplats finns enbart två lägen; antingen är du för din ledare eller så är du emot. Eftersom det finns en rädsla inför att hamna i onåd är valet oftast enkelt för de flesta.

Nu tänker nog en del att chefer eller ledningen över denne ledare måste se att resultaten uteblir. Absolut ser de detta, men ledaren har alltid svaret ”jag har gjort mitt bästa, men det finns andra som inte håller måttet”. Pressas denne ledare ytterligare växer den in i en ”martyrroll” som är en oerhört stark maktposition och väldigt svår att konfrontera. För som ni vet så är martyren beredd att offra sig och gå i döden för sina ideal. Det går inte att gå emot en sådan ledare upplever de flesta, därför är det vanligt att denne får fortsätta.

Det är dags att sluta lura kunden.


2015-08-21 05.37.28-4Under många år var tobaksindustrin oerhört lukrativt, idag är den något mindre lönsam, men trots allt gör dessa bolag än idag stora vinster. De jobbade hårt för att ta fram olika kemikalier som snabbt skulle göra oss beroende av deras produkter. Drömmen var att hitta ”kemiskblandningar” som gjorde oss till missbrukare efter första cigaretten. Nu avslöjades detta vilket ledde till förbud mot denna typ av ”kemikalier” men det används idag på andra marknader som exempelvis dryckesindustrin.

Detta med att ”lura” kunder, ordet lura används aldrig-utan ”påverka”, har man gjort sedan begynnelsen av marknadsföringen. Orsaken är att en produkt inte har något värde om det inte finns en efterfrågan. Eftersom efterfrågan sällan skapas av sig själv måste människor bli ”upplysta” för att kunna bli kunder. Med andra ord försöker man ”påverka” och många gånger ”implementera” behoven.

Nu börjar denna strategi bli allt svårare att använda sig av. Dels på grund av den ökade medvetenhet som internet har gett oss samt att dagens kommunikationsbrus är oerhört stort. Men ännu är det ganska få företag som vill ändra sin syn på kunden och exempelvis törs kunden i styrelserummet. Kanske är man rädd för att kunden kan ”påverka” på samma sätt som företag alltid har gjort.

”Men tack vare digitaliseringen kommer detta att försvinna, vi kommer skapa dialog direkt till kunden!”

Det är en total missuppfattning. Digitalisering är en ny arena men den påverkar inte strategin. Det nya är att man måste sluta lura sina kunder, se dem som experterna och bli ledda av dem. När sedan kunden har berättat då ska strategierna tas fram och först då ska budget in. Idag har budget blivit gud och sedan får allt ”räta in sig i ledet”.

Bli medveten om din strategi för att bygga din framgång


2014-03-11 03.16.55-3Det ligger i vår natur att antingen springa fort och fel eller fundera och sedan springa. Det är två olika sätt att komma fram till ett mål, där det förstnämnda är det vanligaste idag.

Är det ett problem?

Det behöver det inte vara och det finns många bolag som exempelvis drivs utifrån strategin ”fort och fel”. Däremot blir ingenting lyckat om man inte blir medveten om sin strategi för att ta sig fram. En omedvetenhet om detta för med sig att man börjar titta på andra istället för att renodla sitt egen strategi.

Vill du bli framgångsrik fundera över hur din strategi ser ut. Fråga dig

  • Vill jag först fundera och sedan handla eller är jag van att börja om när det blir fel?
  • Vad är styrkan med mitt angreppsätt? lista tre stycken
  • Vad är svagheterna? lista tre stycken
  • I vilka sammanhang ska jag inte använda den strategi jag är van vid?

Oavsett vilken strategi du väljer måste du vara uthållig. Även den mest turbulenta marknaden kräver att du som leverantör har uthållighet.

Slutligen så minns att oavsett vilken strategi du har så kan du alltid kliva av. Myten om att du kan vara millimeter från att lyckas, ska inte driva dig vidare. Det som ska driva dig vidare är tron på idén, samt att känner du att du har förlorat för mycket är det bättre att ta den förlusten än att fortsätta.

Att välja när alternativ saknas. 


2016-05-12 05.41.22-4För många år sedan träffade jag en VD som sa att ”fatta beslut är inte det svåra, fatta beslut när det inte finns några alternativ, det är svårt”. Denna fras har jag haft med mig under åren och sedan dess träffat många chefer som alltid sliter med detta område, eller att ”det enbart finns dåliga alternativ”.

Nu är det inte enbart inom näringslivet som detta kan vara knepigt utan i alla områden vi människor agerar. Exempelvis kommenterade MP politikern Mariana Moreira Duarte i Dagens Industri, om valet av att enbart byta ut det kvinnliga språkröret Åsa Romson, ”Jag är väldigt, väldigt kritisk till det. Men som det ser ut nu finns det inget annat alternativ”. Det fanns inga alternativ.

Man brukar säga att vi alltid gör val och även att inte göra ett val, är ett val. Det stämmer om man enbart betraktar oss individer ur ett funktionellt perspektiv. Däremot tror jag inte att de flesta upplever att de ständigt gör val utan denna funktion sköter hjärnan om utan att vi behöver fundera allt förmycket.

Ibland hittar inte hjärnan några alternativ, eller alternativen som individen ställs inför är enbart dåliga, då får vi svårt att fatta beslut. En bidragande orsak till svårigheten är att vi är kännande individer och känslor påverkar i allra högsta grad vår förmåga att välja. Ibland är rädslan för att välja fel som styr, vid andra tillfällen, som när man ska sluta röka, kan rädslan för att förlora det som ger lust, styra beslutet.

När svårigheten att välja ibland blir förstor, så brukar vi individer, bordlägga frågan. Vanligt när denna typ av beslut är något som rör oss själva. Detta är dock inget alternativ om du är anställd, som exempelvis VD i ett företag för att just fatta beslut. Då ska beslut fattas oavsett alternativen.

Som ni förstår är den emotionella påverkan stor och det gäller att försöka eliminera den så långt det går. En del beslut kan då framstå som ”hårda”, ”kallhamrade” men alternativen kan vara än värre. Därför räcker det inte enbart med att fatta besluten, utan du måste även ta ansvar för konsekvensen av det som kommuniceras ut. Denna del blir allt viktigare, ju sämre alternativen är.

Att ständigt leva i en miljö där beslut ska fattas, där det saknas alternativ eller de är väldigt dåliga, påverkar oss. Vi börjar allt mer utveckla en kultur av att ”hoppas på det bästa, men planera för det värsta”. Det stärker ditt försvar men har självklart en påverkan på en offensiv tillväxt om man inte kan utmana denna tes. Låter självklart i teorin, men är oerhört knepigt i praktiken.

Maktspelare


2014-02-28 05.52.33Makt är inget som du får utan tar. Klart är att du blir delegerad makt när du blir chef, men där måste du axla den ”mantel” som följermed ett sådant uppdrag.

Där makt är ett centralt inslag i medarbetares och chefers arbetsliv, där uppstår ofta ett spel mellan olika aktörer. Ett så kallat maktspel. Förutsättningen för att det ska skapas ett utrymme för detta är att bolaget måste ha en viss storlek, att behov och intresse för detta område måste finnas. Med andra ord förekommer det inte på alla arbetsplatser, men på tillräckligt många som drar in människor i system som resulterar i tråkiga upplevelser.

I ett maktspel är vinnandet det centrala och till vilket pris som helst. Klart är att det blir konsekvenser av olika handlanden men dessa ser ofta inte utövarna, utan efter spelet kan komma att handla om detta. I och med att vinnande är det centrala så blir det även ett ”svart-vitt-tänkande”. Det i sin tur leder fram till att det finns olika arketyper-roller-som dyker upp som exempelvis offret, ledaren, härskaren etc. Dessa roller ger olika publicitet utåt och väljs ofta omedvetet. Ofta ske valet utifrån att man någonstans på vägen vunnit framgång i en roll och denna roll blir man trygg med. Därmed inte sagt att man trivs i den.

Det finns en berömd scen från valet 2006 i en direktsänd TV debatt mellan de olika partiernas partiledare. Vid ett tillfälle är det Maud Olofsson som debatterar med Göran Persson och han vänder ryggen till henne. Hon blir mycket arg och Göran Persson blir kallad till de som leder debatten. De undrar över varför han använder sig av härskarteknik och han urskuldar sig med att han inte haft någon intention att använda detta utan han har gjort det helt omedvetet. Göran Persson vann inte valet, men denna strid vann han. Debatten fick enorm publicitet och debattens sakfrågor försvann, vilket var ett av syftena. När han blev framkallad till podiet för sin tillrättavisning blev de andra varse ”när dommarteamet inte är med hur hanterar vi denna person då?”. Det gav honom en stark maktposition som få vågade utmana.

Som ni förstår handlar ofta maktspelet mer om ett långsiktigt positionerande där den gällande sakfrågan kan vara helt ovidkommande. Eller som i ovanstående exempel fick Göran Persson bort fokuset från sakfrågor och man började debattera uppförandet i studion.

Det är heller inte säkert att den som till synes har mest makt går vinnande ur striden, utan oftast är den svåraste motståndaren den som inte själv hamnar i affekt. Med andra ord är jag själv min värste fiende. En spelmissbrukare som jag träffade för många år sedan berättade för mig att ”man måste alltid ha huvudet i kylskåpet”. När man börjar förlora vill man snabbt vinna tillbaka och då hamnar man ofta i affekt. Medspelarna märker detta och vet att det strategiska tänkandet trappas ned allt mer. I debatten ovan hände just detta. Maud Olofsson var upprörd, debattledarna var arga men Göran Persson var mycket lugn för han visste att fokuset ändrades allt mer.

Slutligen ska sägas att många arbetsplatser skulle må bättre av om maktspelare började reflektera över beroendet av detta spel. Det är som en drog som ger enorma kickar, men du får betala ett väldigt högt pris.

Ny retorik


2013-03-01 15.07.08-2Det började med sjukvårdslandstingsrådet Fillipa Reinfeldt och fortsatte sedan med försvarsministern Karin Enström, de har skällt ut sina underställda offentligt i media. Det har förekommit inom idrotten där vi har sett tränare ”skälla ut” sina spelare under intervjuer, men politiker har inte gjort det tidigare.

När det dyker upp nya fenomen inom retoriken, så är det inte nytt i sig, men sammanhanget kan vara nytt. Sedan behövs det även en kommunikationsbyrå som har studerat och kan implementera det ”nya”. Nu borde man nog upplysa moderaternas kommunikationsbyrå att det finns fler dimensioner än de rent kommunikativa. MAKT, handlar om hur du hanterar konsekvensen av det som du kommuniceras ut. Vad du kommunicerar, om du ”skäller”, bråkar, håller med etc., är fullständigt ointressant. Det är nästa steg som är intressant, hur hanterar du konsekvensen av det som du säger, som visar på om du kan hantera den position som du har. Om vi studerar Fillipa och Karin ser vi att de har gått kurs ett hos kommunikationsbyrån, men missat steg två. Ingen av dessa personer har kunnat visat på i nästa steg att de styr sina verksamheter, i Fillipas fall har hon fortsatt och ondgjort sig över medarbetarnas slöseri av sjukvårdsmedel, men hon har inte styrt debatten vidare i mer konstruktiv riktning.

Jag har mer och mer sett en djup okunskap för hur makt fungerar och hur man ska handskas med den. Varför det är så tror jag beror på det förakt som det finns för makt, och det är ett stort problem. Om vi exempelvis tänker oss ett företag där chefer inte vill ta den makt som följer med deras yrkesroll får man mycket stora problem. Det leder förr eller senare till att produktionen störs och medarbetare blir varslade. Om dessutom VD:n i samma företag offentligt skulle gå ut och ”skälla ut” sin personal, tycka att de slösade med resurserna, skulle produktiviteten minska än mer i bolaget och vinsten skulle snabbt minska.

Hur de två ovanstående politiker tänker, är svårt att veta och förstå, men de är med och styr ”företaget Sverige”. När de offentligt ”skåpar ut” medarbetare offentligt måste de förstå att produktionen minskar. Att kommunikationsbyråer inte behöver ta ansvar för detta utan kan ”leka fram” nya retoriska knep, är en sak. Men även de behöver förstå att allt som kommuniceras ut behöver kunna hanteras annars blir det problem för ”företaget Sverige”. Som leder till att spä på politikerföraktet, vilket är en stor fara för vår demokratiska tågordning.

En vädjan till kommunikationsbyråer ute i landet, är att inne i era ”kreativa tankelådor”, är det helt fritt att kreera det mest storslagna idéer som går, men det som ni kommer sätta i ”rullning” behöver ni också kunna hantera. Vet ni inte hur man gör eller törs ni inte, finns det utbildning i sådant. Men är ni inte beredda på att ta makten är det bättre att avstå. Makt är ingen lek utan en kamp på liv eller död.