Regressiva kulturer


2016-01-07-08-20-11-1Vi lever idag i ett samhälle där individ anses vara starkare än kollektivet. Undantag finns när det gäller idrott, som exempelvis fotboll men även där vill vi ofta hylla hjältarna än laget. I det gamla Sverige däremot var alltid kollektivet det starkt rådande. Det var till och med så att var det någon som tog åt sig äran för kollektivets bedrifter ansågs den ”vara lite för mer”. Idag tycker vi däremot att detta känns ”mossigt” och begränsar oss som individer därför gör vi allt vi kan för att bli det motsatta mot det som en gång i tiden rådde.

I takt med att vårt intresse för det individualistiska har ökat har även vår längtan efter frihet blivit allt mer centralt. Det ”fria ordet” är det viktigaste i samhället idag. Andra begrepp som också är centrala är respekt och ansvar, där det förstnämnda är mer förekommande hos yngre människor och det sistnämnda hos politiker. Bekymret blir när jag anser att jag har rätt till att få säga vad jag vill, när som helst till vem som helst. För jag kommer då samtidigt uppfattas av några som att jag inte visar respekt och kränker dem. Andra kommer uppfatta mig som en ”pratkvarn” där jag enbart pratar utan att ta ansvar.

I det gamla Sverige fanns det ett begrepp som näst intill har dött ut, och det kallas för ”Hänsyn”. Att ta hänsyn krockar genast med individualisten inom mig, för denne måste stå tillbaka för kollektivet.

Jag tänker ofta på dessa två områden ”Kollektivet” och ”Individualismen” när jag jobbar med bolag. Det är ständigt en balans som måste råda inom dessa områden. Exempelvis om du som chef anser dig kunna belöna dig hur som helst, utan att ta ”hänsyn” till din omgivning kommer detta att leda fram till att andra känner sig kränkta. Det i sin tur kommer väcka avund vilket gör att det dels blir svårt att behålla sin personal, samt hur ska dessa belönas?

På samma sätt uppstår det ett bekymmer om löneutvecklingen för de flesta i ett bolag är en hundring om året. Däremot när en ny person börjar arbeta så kliver denne in på en nivå som de övriga aldrig kan nå, för de började på en förlåg nivå.

Belöningssystem är centrala för oss individer och om vi enbart belönas utifrån ett individualistiskt perspektiv skapar vi en ”greed is good” kultur. Om vi enbart belönar kollektivet kommer vi att skapa en ”jantelagskultur” som enbart främjar gruppen. Båda dessa kulturer sätter personers egna särintressen framför vad som är bra för ett företag. I det första fallet är det min egen girighet som ska triggas för att formera kollektivet. I det andra fallet är det avund som ska styra utvecklingen av bolaget.

Inga av systemen kommer lyfta områden som är centrala för oss som ”frihet”, ”respekt” och ”ansvar”. Områden som är centrala när man ska bygga progressiva bolagskulturer.

Olika regler vi människor lever med.


2016-04-28 13.43.54-4Vi har nu kört bil i drygt 100 år och de senaste 60 åren har bilen varit var och ens egendom. Trots att bilen har utvecklats en del så är dagens bil fortfarande en modifierad T-ford, även de senaste bilar med el-motorer.

En ”relik-tingest” som fortfarande hänger med i detta är signalhornet. Tillkomsten av denna pryl var i en tid när inga hastighetsbegränsningar fanns, det var vanligt med djur på vägarna, vägarna bestod av grus och gångtrafikanter var något som skulle hålla sig ur vägen. Idag är det en helt annan trafiksituation som råder, där det inte finns några funktioner kvar för denna älskade tingest. Nu är människan en praktisk lagd varelse, som gärna hittar på egna uppgifter, om man inte förstår ett ”varför-sammanhang”. Signalhornet har idag fått en funktion som påminner om en ”futuristisk-eraser-knapp”, där instruktionen lyder ”om du trycker på knappen försvinner hindret framför dig”.

Eftersom människan tror sig vara ett intelligent djur, så fortsätter vi att tuta i tron om att hindret eroderas, inte enbart en gång, utan gång på gång. För regel nummer två som vi människor lever efter är att ”fungerar inte din lösning men det är den du tror på, gör om det tills det funkar”. Det innebär att vi kanske inte alltid är så intelligenta som vi tror. Andra djur gör det lite enklare för sig, de är mer funktionella. Det som inte fungerar överger man för att prova någonting annat.

När vi nu alltmer övergår till ett digitalt kommunikationssamhälle, så behöver vi ibland skrota gamla ”signalhorn” för att få fram fler funktionella lösningar. Om vi fortsätter på biltemat så vet vi idag att den största orsaken till att drygt 260 människor kör ihjäl sig per år i trafiken beror till 99% på chauffören, så är detta inget argument ”som biter” när vi nu står inför ”självstyrande” bilar. Nix, snabbt är man där och diskuterar om vad som händer när ”tekniken” inte fungerar? Nu är detta inget bekymmer när man exempelvis flyger en Airbuss 787, som i långa sträcker körs med autopiloten på. Men när ny teknik ska användas i nya områden, är vår rädsla stor. Då kommer vi till regel nummer tre för oss människor; ”allt främmande som du inte förstår, ska du vara rädd för”.

En annan sak vi inte får glömma är att i ”självstyrande” bilar skulle vårt inflytande över exempelvis blinkers och signalhorn nästintill helt försvinna. Det är något vi kan tycka vara lite komiskt men ofta är det exempelvis gamla invanda mönster och normer som gör det svårt att genomföra strukturförändringar i en arbetsgrupp. Det märkliga är att trots att vi är så intelligenta så behåller vi hellre ett dåligt ofungerande system, där alla mår dåligt, än att ens prova någonting nytt. Förmågan till förändring är alltid lägst i de företagskulturer som mest behöver det.

Nu kommer vi till regel nummer ”ett” som styr oss människor. ”Du vet vad du har men du vet inte vad du får”. Om du tycker detta är belastande, till och med är ett ”Helvete” som du lever i, så kan du städa det och få ett rent helvete. Så långt är vi människor beredda att gå för att bibehålla det gamla som vi är vana vid.

En solig dag


Idag är en solig dag, en efterlängtad dag, efter många regniga dagar. Efter regn kommer sol, och så många andra varianter på det finns det nog inte.

En ny tes inom företagandet är att det inte finns dåligt väder utan olika aspekter av soligt väder. ”Vi vill inte använda ordet problem, utan vi ser möjligheter i allt”. Det låter underbart att solen alltid skiner. Tyvärr får vi mycket svårt att värdera kriser och hantera dem om vi ständigt lever i ett ”solrus”.

”Räkna med det värsta och hoppas på det bästa”, är att alltid leva i ”regnrusk” och kan leda till att företaget hamnar i kris, på grund av ett passivt beteende. Det är vad vi nu ser börja hända när vi går mot svårare tider. Den kris som är på väg möts inte progressivt, utan regressivt, vilket leder till att krisen i företag och underleverantörer accelererar. Om sedan orsaken vore att minskad efterfrågan låg bakom beslutet, vore det en sak, men idag handlar det mer om kvartalsekonomi.

Att skapa balans, att ha ett varierat klimat, är ingen dum idé. Rätt kläder rår på hur torr eller blöt man kommer att bli, men upplevelsen är alltid subjektiv.