Regressiva kulturer


2016-01-07-08-20-11-1Vi lever idag i ett samhälle där individ anses vara starkare än kollektivet. Undantag finns när det gäller idrott, som exempelvis fotboll men även där vill vi ofta hylla hjältarna än laget. I det gamla Sverige däremot var alltid kollektivet det starkt rådande. Det var till och med så att var det någon som tog åt sig äran för kollektivets bedrifter ansågs den ”vara lite för mer”. Idag tycker vi däremot att detta känns ”mossigt” och begränsar oss som individer därför gör vi allt vi kan för att bli det motsatta mot det som en gång i tiden rådde.

I takt med att vårt intresse för det individualistiska har ökat har även vår längtan efter frihet blivit allt mer centralt. Det ”fria ordet” är det viktigaste i samhället idag. Andra begrepp som också är centrala är respekt och ansvar, där det förstnämnda är mer förekommande hos yngre människor och det sistnämnda hos politiker. Bekymret blir när jag anser att jag har rätt till att få säga vad jag vill, när som helst till vem som helst. För jag kommer då samtidigt uppfattas av några som att jag inte visar respekt och kränker dem. Andra kommer uppfatta mig som en ”pratkvarn” där jag enbart pratar utan att ta ansvar.

I det gamla Sverige fanns det ett begrepp som näst intill har dött ut, och det kallas för ”Hänsyn”. Att ta hänsyn krockar genast med individualisten inom mig, för denne måste stå tillbaka för kollektivet.

Jag tänker ofta på dessa två områden ”Kollektivet” och ”Individualismen” när jag jobbar med bolag. Det är ständigt en balans som måste råda inom dessa områden. Exempelvis om du som chef anser dig kunna belöna dig hur som helst, utan att ta ”hänsyn” till din omgivning kommer detta att leda fram till att andra känner sig kränkta. Det i sin tur kommer väcka avund vilket gör att det dels blir svårt att behålla sin personal, samt hur ska dessa belönas?

På samma sätt uppstår det ett bekymmer om löneutvecklingen för de flesta i ett bolag är en hundring om året. Däremot när en ny person börjar arbeta så kliver denne in på en nivå som de övriga aldrig kan nå, för de började på en förlåg nivå.

Belöningssystem är centrala för oss individer och om vi enbart belönas utifrån ett individualistiskt perspektiv skapar vi en ”greed is good” kultur. Om vi enbart belönar kollektivet kommer vi att skapa en ”jantelagskultur” som enbart främjar gruppen. Båda dessa kulturer sätter personers egna särintressen framför vad som är bra för ett företag. I det första fallet är det min egen girighet som ska triggas för att formera kollektivet. I det andra fallet är det avund som ska styra utvecklingen av bolaget.

Inga av systemen kommer lyfta områden som är centrala för oss som ”frihet”, ”respekt” och ”ansvar”. Områden som är centrala när man ska bygga progressiva bolagskulturer.

RUT och ROT och


2013-10-13 10.23.36När hushållsnäratjänster, som heter RUT, tillkom ökade hela denna sektor totalt. Orsaken var att man gjorde denna marknad legal. Många av dem som idag köper denna tjänst hade tidigare aldrig köpt någon illegal hushållsnära tjänst, många av dem som köpte illegala hushållsnäratjänster förut fortsatte med det, en del av dem som förr köpte illegala hushållsnära tjänster ”omvändes” och köper idag RUT. Det innebär att den totala marknaden har ökat vilket är gynnsamt för staten. Motståndet till denna reform byggde på en mycket konservativ familjepolitik där kvinnor skulle vara ”städslade vid spisen”.

Motsvarigheten utanför hushållet, nämligen själva reparationen och underhållet av fastigheten ROT, har aldrig debatterats. Fördelarna har varit likartade som för RUT. Marknaden har ökat och skatteintäkterna har blivit allt mer gynnsamt för staten. Dels genom att fler bolag idag är lagliga och därmed kan beskattas, men även för att fler har kommit i legala jobb och därmed både bidragit med skatt och arbetsgivaravgifter.

Den här typen av arbetsmarknadsåtgärder har varit lyckade och det har även först diskussioner om fler områden skulle inbegripas. Samtidigt kan man som marknadsliberal tycka att staten inte ska vara inne alls och subventionera arbetsmarkandssystem. Därför bör det finnas en viss eftertänksamhet när man konstruerar denna typ av system. Men det som jag reagerar över är den negativa publicitet, politiska ovilja till reformer som finns när man kommer till det som mer anses vara ”kvinnodominerade” verksamheter. Det andra märkliga i detta resonemang är att mycket av kritiken bygger på moraliska anekdoter.

Om staten underlättar för företag för att skapa tillväxt, fler jobb etc. är det positivt. Jag har själv sett den glädje, stolthet, personligt utvecklande etc. när en familjeförsörjare kan gå från bidragstagare till ett jobb och den glädje som det ger ens egna barn. Så varför ska vi i ett modernt, upplyst, sekulärt samhälle behålla dessa konservativa värderingar. Dessa värderingar som var byggda under ett fattig Sverige när analfabetismen var hög, arbetsvillkoren var odrägliga. Som företagare förstår jag inte detta som samhällsmedborgare förstår jag inte detta som förälder kan jag inte ens förklara detta för mina barn.