Att föra konstruktivasamtal kräver träning


2016-06-06 07.55.30-4Det finns en myt om att allt ska vara roligt och lustbaserat, särskilt om det är någonting nytt vi lär oss. Men att lära sig något nytt utmanar oss också, vilket kan vara skrämmande, göra oss tveksamma vilket oftast leder till att vi blir rädda och misslyckas. Genom att gång på gång ”nöta” det nya, släpper rädslan och helt plötsligt kan vi.

På samma sätt är det med samtal. De flesta av oss utgår från att ”alla” kan samtala men att föra samtal som blir konstruktiva, som exempelvis krävs på ditt arbete, kräver träning och åter träning. Som med all annan träning blir en del samtal väldigt tråkiga och innehållslösa. Därmed inte sagt att de inte spelar någon roll för utifrån träning och erfarenhet från denna typ av samtal, kan man börja förstå hur samtal kan bli mer konstruktiva.

Jag får ofta höra att lönesamtal inte leder någonstans och att många ser det mer som en meningslös handling. Är man som chef ovan vid att föra konstruktivasamtal kommer ett samtal om medarbetares lön bli väldigt svårt och ovant. Personerna som sätter sig runt bordet kan liknas vid den där femåringen som första gången ska äntra cykeln. Fylld av förhoppningar och iver för att i nästa stund ligga i diket och undra ”hur gick det där till”. Finns det då ingen hjälpsam förälder till hands kommer barnet gå därifrån och tycka att detta var väldigt tråkigt. Ok, det finns undantag som att några enstaka barn bryr sig inte om detta, men de flesta människor ser faktiskt inte misslyckande som något positivt utan mer som något man bör undvika.

Är ovanan stor vid konstruktivasamtal kommer det även finnas en stor ovana vid att ge positiv uppskattning, kritik och feed-back. Det i sin tur leder ofta till att samtalen blir allt färre och att vårt tolkande allt mer tar över. När slutligen någonting blir sagt brukar det ske med en hög ”svansföring”, starka ord och detta samtal påminner mer om en verbal urladdning som mottagaren inte vet hur den ska hantera.

Genom att träna samtal, våga ta tråkiga samtal, meningslösa samtal så kan vi lära oss att nå fram till fantastiska konstruktiva möten. Lever vi däremot i tron om att allt ska fungera vid första försöket samt att allt ska vara lustfyllt kommer jag som individ köra ”huvudet i väggen” ett otal gånger och slutligen ge upp.

Alla samtal är inte roliga


IMG_1218En del samtal är faktiskt väldigt tråkiga och innehållslösa. Därmed inte sagt att de inte spelar någon roll för denna typ av samtal kan vara viktiga för att driva en process framåt. När jag skriver ”kan vara viktiga” menar jag att det är på samma sätt som när man lär sig att cykla.

Från det första mötet med en cykel tills man kan cykla är det ett otal gånger av misslyckande och att det då och då känns hopplöst och kan till och med vara tråkigt. Nu är det så att vi lär oss nya saker på det viset. Lusten vilja lära är viktigt, men lika viktigt är att kunna möta misslyckande och tråkighet. När man tar sig igenom dessa faser kan lusten bli än starkare.

Det finns en myt om att allt ska vara roligt och lustbaserat, men att lära sig något nytt utmanar oss också. Det kan vara skrämmande och göra oss tveksamma, vilket oftast leder till att vi misslyckas.  Men genom att gång på gång ”nöta” detta släpper rädslan och helt plötsligt kan vi.

Det är många typer av föreläsningar, böcker etc. som berättar om samtal som har lett fram till de mest fantastiska förändringar, men bakom dessa samtal finns det många ”tråkiga” samtal. Nu är det inte enbart processutvecklande samtal som kan vara ”tråkiga” utan även exemplevis samtal mellan medarbetare och chefer.

Det är ofta att jag hör att Lönesamtal inte leder någonstans och att många ser det mer som en meningslös handling. En orsak är att det på många arbetsplatser finns en ovana vid att ge feedback, prata om hur jag som chefer upplever mina medarbetare och vice versa. Det leder till en ovana vid att föra samtal om personers arbetsutveckling vilket i sin tur skapar en stor osäkerhet när årets ”nobelfest”-lönesamtalet, ska gå av stapeln. Personerna som sätter sig runt bordet kan liknas vid den där femåringen som första gången ska äntra cykeln. Fylld av förhoppningar och iver för att i nästa stund ligga i diket och undra ”hur gick det där till”. Finns det då ingen hjälpsam förälder till hands kommer barnet gå därifrån och tycka att detta var väldigt tråkigt. Ok, det finns undantag som att några enstaka barn bryr sig inte om detta, men de flesta människor ser faktiskt inte misslyckande som något positivt utan mer som något man bör undvika.

Genom att träna samtal, våga ta tråkiga samtal, meningslösa samtal så kan vi lära oss att nå fram till fantastiska möten. Lever vi däremot i tron om att allt ska funka vid första försöket samt att allt ska vara lust fyllt kommer jag som individ köra ”huvudet i väggen” ett otal gånger och slutligen ge upp.