Utmana, lev i nuet!


2015-01-23-04-48-30Att leva i nuet är något som är väldigt populärt att prata om, men svårare att vara i. Vanligt är att vi lever i vår historia eller framtid. I historien minns vi det som vi hade och att allt det var bättre förr. I vår framtid finns hoppet om att allt kommer att lösa sig, men vad vi än väljer finns rädslan för att förlora kontrollen.

Är du i en kris är den känslan påtaglig, men den är mer diffus när tryggheten blir för stor. Då tar den sig uttryck i att ägandet blir påtagligt. Vi investerar, köper saker, skaffar oss dyrare vanor etc. allt för att kunna kontrollera större och större ägor. Och det som driver oss är… rädslan för att förlora allt. För vi vet ju det att vi” får ingenting ta med oss dit vi går”, när det är dags. Men vårt behov av att bunkra driver oss vidare.

Gör en egen inre tankebild av ett hus där denna dag, dag 1, är det våningsplan du lever i. När denna dag är över, är den historia, och förpassa då ned i källaren, där de andra genomlevde dagarna finns. När du går ned i källaren, kan du stanna där en stund, reflektera, men fastna inte där. Framtiden ligger aldrig i källaren, utan den ligger på vinden. Ibland när det blir förmycket fastnar vi i vår historia, tappar riktning och glömmer att se framåt. Men för att kunna ”leva i nuet” behöver man kunna se bortom saker och måsten, uppleva tomheten och känna rädslan av att förlora kontrollen. Det är enkelt i teorin, men kräver ständigt en närvaro av mig som är svår i verkligheten.

Som företagare måste jag ständigt utmana min komfortzon. Dels så behöver tillväxten vara 3-4% för att jag ska uppnå ett noll resultat, men det finns även en fara i att hamna i en position där ”bunkrandet” blir mer viktigt än företagets produkter. Därför behöver affärsplaner, marknadsplaner,säljstrategier etc. ständigt utmanas, kunna ifrågasättas och anpassas till vardagen så att man inte vaggas in i ett lojt ägande. För när konkurrenterna känner vittringen kan ditt försprång vara upphunnet på ett ögonblick.

Multitaskning är stendött i en digitaliserad värld.


2013-11-13 15.52.00-1Multitasking, som det pratas mycket om idag, är något vi alltid har hållit på med och fungerar någorlunda i den ”analoga” världen. Exempelvis går det att laga mat och diska samtidigt men när vår omgivning blir alltmer ”digital” blir det allt svårare att göra två saker samtidigt. Orsaken är att en digital värld består av ”ettor eller nollor”, ”på eller av”, ”antingen är du närvarande eller så är du avstängd”. Den analoga världen däremot kan hantera många parallella pågående processer samtidigt hela tiden, vilket gör att där kan man hålla igång flera olika saker samtidigt.

Men det finns ett bekymmer och det är när vi korsar dessa ”två världar”. Vår hjärna kan enbart ta in ett uttryck i taget, vilket innebär att hjärnan automatiskt väljer en kommunikationskanal när vi ”tar in” flera olika intryck samtidigt. Eftersom de visuella intrycken ofta är de dominanta blir ofta ”skärmintrycken” det som hjärnan först prioriterar, därför kan man inte delta i en diskussion och läsa mail eller sms samtidigt.

Nu är det många som säger att ”jag kan visst multitaska, jag hänger med”. Visst är det så, men det beror på att marknaden tillåter detta, dina arbetskamrater är tillåtande eller att det finns utrymme för att personal och chefer inte alltid behöver vara i fullt fokus. Däremot ser vi nu att allt fler marknader kräver ett större fokus av oss än tidigare.

Inom F1 blir det allt svårare att köra om sina konkurrenter på bana, därför avgörs allt fler lopp i depån, när man exempelvis byter däck eller fyller på drivmedel. Det snabbaste F1stallet 2016, på att byta däck, var Williams stallet och de klarade av detta på imponerande 1,92 sekunder. Under detta år har Williams-stallet samarbetat tillsammans med det svenska företaget Avanade. De har tagit fram biometriska västar där man bland annat mäter medarbetarnas puls, kroppstemperatur och andning. I den data man har fått fram så visar det sig att både stress och koffein påverkar medarbetarnas prestationer, så inför kommande säsong kommer testerna öka ytterligare samt analyseras mer för att öka effektiviteten än mer. För att ytterligare driva på denna utveckling så har Williams en Human Preformance Specialist anställd för att ”drilla” de 19 personerna i deras däck-bytar-team.

Det jag slås av är att Williams försöker gå ”all in” i en digitaliserad värld, där ingenting lämnas åt slumpen. Självklart är det svårt att kopiera av detta på en arbetsplats men det finns saker vi absolut kan ta lärdom av. För så är det även med F-1, det är inte de bilar som tävlar inom F-1 som rullar på våra vägar, men många innovationer har påverkar dagens biltillverkning.

Vad jag tror att vi kan lära oss är

  • Gör en sak i taget
  • Ha en plan för det som ska göras. Där frågor som; När, Var, Vad, Hur, Varför, Vem får styra diskussionen.
  • Träna och Förbered dig.
  • Dokumentera det som ni gör använd detta för att ständigt utvärdera och förbättra ert arbete.
  • Personalens eget leverne blir allt centralare, förbygg inom detta område.

När jag brukar ifrågasätta multitasking blir personer väldigt förnärmade. Självklart är det på det viset för multitaskingen i sig ger kickar av tillfredsställelse som tar en viss tid att vänja sig av med. Men på sikt mår vi bättre, stressar mindre och håller betydligt bättre över längre tid om vi klär oss att förstå, hur det nya kan kombineras ihop med det gamla.

Tråkigt är kreativitetens moder


2013-11-03-09-15-13Det vanliga idag är att allt vi gör ska vara roligt, lustfyllt och det finns till och med bolag som påstår att de har utrotat tråkigheten. Nu är detta en myt för utan det tråkiga kan vi inte nå det lustfyllda.

Större delen av det som vi gör är mer eller mindre ritual bundet som dels hjälper oss med att skapa det ”förutsägbara” och som lägger en grund för det som vi upplever som tryggt. Däremot ligger trygghet och tråkighet nära varandra, vilket innebär att när det blir för tryggt så blir vi även uttråkade. Tillskillnad mot de flesta djurarter har vi då en förmåga att bryta detta genom att förändra de ritualbundna mönster som vi lever med. Tyvärr påverkar det även tryggheten så vi är ofta rädda för att göra denna typ av förändringar.

Förändringar är nödvändiga för att vi inte ska bli sjuka, för trygghet är bra men förmycket av det gör oss sjuka. Förändringar kommer från den kreativitet som har ”föds” från tråkigheten, så allt hänger samman och är nödvändig för att vi ska utvecklas.

På samma sätt som att stor trygghet gör oss sjuka så blir även det motsatta, jagandet efter lycka, inte hälsofrämjande. Vi människor är inte riktigt skapta för att ständigt befinna oss i ett lyckorus. Ett av de längsta lyckorus vi kan vara i är när vi är förälskade och det brukar vara i max 2-3 månader, sedan övergår förhållandet in i en ny fas. Andra lyckostadier är kanske allt från några millisekunder till ett antal dagar eller veckor. Nu kanske tiden inte är det avgörande, utan mer att vi våga öppna upp för att då och då möta ”lyckan”.

När jag möter företag kan jag inte påstå att de flesta har förmycket ”flow” i den kulturella miljön, utan snarare brottas större delen med strukturella utmaningar. Men när man har kommit igenom detta så finns det en grund för att finna ”flow” i en sådan miljö. Samtidigt måste man vara medveten om att större delen av arbetstiden kommer vara ritualbunden men medarbetare kanske inte kommer att uppfatta detta. Eftersom ritualbundenheten kan göra oss sjuka behöver jag som chef vara medveten om detta. Som chef kanske jag inte ska ”släppa” en ”självgående” arbetsgrupp, utan mer kanske ge dem nya utmaningar.

Ständig lycka är något som dagens samhälle har upphöjt så att det på vissa håll näst intill har blivit en religion. Tyvärr är det så att större delen av dygnets alla timmar är rätt så repetitiva, kan upplevas som tråkiga och något vi vill ta bort. Vi kan till och med ”se ned” på oss själva för att ”alla andra har så roliga liv”. Som jag skrev i början så är det en myt. För ”Tråkigheten är kreativitetens moder”

Fundera över hur du sätter mål


IMG_4993Jag slås av hur utvecklingen går oerhört snabbt framåt när det gäller smartphones och datorer. Nu har man dock börjat närma sig en punkt där dagens processorer inte går att göra så mycket mindre eller så mycket snabbare. Man har under en längre tid varit medveten om detta och forskning på mer komplexa system som inte baserar sig på ettor eller nollor har varit och är stort.

Samma tanke har inte slagit rot när det gäller företagsutveckling och människor som styr dessa processer. Komplexa situationer som enkelt förklaras i ett binärt tänkande i form av ”ettor och nollor” är genomgående väldigt stort. Vi styrs av att sätta upp olika mål och visioner som det sällan nås fram till, budgetar tas fram men följs dåligt, säljprognoser som havererar skylls alltid på den vikande marknaden etc. Med andra ord ett binärt tänkande som förenklar komplexa sammanhang. Kvar blir en modell som fungerar på en teoretisk nivå, men som får svårt att leverera i den vardagen företagen lever i. Om man dessutom tar med att det inte blir några konsekvenser av agerandet, så kommer allt mer fokus läggas på att få fram ”snygga modeller” som inte fungerar i praktiken.

Hur ska man gå tillväga?

Ett steg är bättre än inget steg

  • Det innebär att det är bättre att göra något än att göra inget. Med andra ord är ”fel” helt ok att göra.

Dra lärdom

  • Vad fungerar, vad fungerar inte. Utvärdera det som är provat och kom ihåg att det som tidigare inte har fungerat kan mycket väl fungera vid ett annat tillfälle.

Realistiska mål

  • Ett mål är bättre än inget. Det innebär att har företaget en historia av stora vinster så betyder det ingenting i nuläget.
  • Skilj på resultatmål och prestationsmål

Konsekvenser

  • För att mål inte enbart ska bli ”luftpastejer” behöver man koppla det till konsekvenser. Nu behöver inte konsekvenser vara negativa, positiv inlärning lägger grunden till ett insiktsbaserat tänkande.

Känsla

  • Tillskillnad mot maskiner är vi människor till kännande, det innebär att du kan aldrig ”tvinga” dig att göra saker som du vill och tro att du blir framgångsrik.

Autodidakt

  • Vi har något som vi kallar för medvetenhet, spegelneuroner och dessa saker använder när vi lär oss genom att studera andra människor.

Vad är det du säljer på den digitalamarknaden.


2016-04-11 05.59.28-3

Inom försäljning brukar man använda begreppet ”unique selling point” förkortat USP. Innebörden av detta begrepp är att kunden snabbt ska förstå det unika i den tjänst/produkt som denne vill köpa. För det mesta finns det säljare som försöker förklara produktens/tjänstens USP. Blir kunden intresserad kan det vara svårt att veta om det är tjänsten/produkten som skapar intresset eller om det är säljaren, med andra ord är det tjänsten/produktens USP kunden köper eller är det säljarens USP.

Är kunden intresserad av att köpa en billig produkt, som exempelvis skosnören, så är det av mindre intresse vem som säljer produkten. Men ju dyrare och komplexare produkten/tjänsten blir så väljer kunden att ”köpa” säljaren, eller rättare sagt köper kunden exempelvis trygghet, förtroende.

Företag är idag väldigt kunniga på att få fram det unika i de produkter/tjänster som de säljer. Ibland kan det bli fel och det blir inte så unikt som det var tänkt. Trots allt förstår de flesta bolag att ska de lyckas med sin försäljning, behöver de ta fram det unika, det som skiljer oss åt från våra konkurrenter.

I denna process är det två saker som många företag ofta glömmer bort. Det ena är att det bakom varje produkt/tjänst finns det en människa, vanligtvis en säljare, och det andra är att människor går igång på sociala interaktioner. När man frågar varför ett bolag är framgångsrikt så är den övergripande bilden att framgången för bolag beror på de unika tjänsterna/produkterna man har. Däremot är det sällan som företag ser produkter/tjänster som ”verktyg” för att kommunicera med sin marknad.

Detta börjar nu alltmer förändras och det beror på den digitalisering vi träder in i. Tjänster/produkter blir då verktyg för att kommunicera med marknaden. Tidigare har säljarna haft dessa ”verktyg” med sig i möte med kunden, men i det nya så kommer fler aktörer vara ”verktygsanvändare”, för allt handlar om kommunikation till kunden.

I och med digitaliseringen kommer branscher att utvecklas. Förr var ”verktygsanvändaren” alltid en säljare, medan vi går alltmer emot att en granne, arbetskamrat, skolkamrat etc vara denne. I branscher med starka varumärken är redan varumärket ”verktygsanvändaren”, och detta kommer att öka allt mer även på dyrare produkter. Det kommer inte dröja så många år innan du som kund beställer bilen via nätet och hämtar ut den på närmsta utlämningsplats. Som kund mättar du ditt behov av sociala interaktioner via showrooms, som du kan besöka. Men det är inte en säljare du vill träffa, för köpprocessen kan du genomföra själv, utan du vill kommunicera med en person omkring en produkt. Bilbranschen är påväg dit idag, de tjänar väldigt lite pengar på nybilsförsäljningen och bilhallarna är som stora showrooms.

För vissa bolag är tjänsterna/produkterna så unika, så starkt efterfrågade så att ”de säljer sig själva”, men jag vill påstå att det fenomenet, är lika vanligt som att vinna en miljon på lotto. För de flesta bolag däremot är tjänsterna/produkterna ett ”verktyg” för att kommunicera med mot sin målgrupp, och bakom varje ”verktyg” står en kommunikatör som kunden kan vara intresserad av att intrigera med.

I en tid när alltmer handlar om kommunikation så är det viktigt att kunna vara unik. Det blir allt centralare att företag förstår vilka deras ”verktygsanvändare” är, har företaget skapat deras USP? har företag synkat ihop de unika USP som är involverade? För i det framväxande digitala landskapet, blir allt fler involverade i det som fortfarande kallas för säljprocessen.

Ifrågasätt dina förklaringsmodeller


2016-11-18-15-29-06När vi försöker förklara något så kan det vara knepigt att enbart försöka använda ord. Försök exempelvis att med enbart ord skriva en manual för ihopsättning av en IKEA möbel, inte helt enkelt. Nu är en möbel något konkret, så när vi kommer till mer abstrakta områden, blir det än svårare att förklara det med enbart ord. För att förtydliga det vi menar så brukar vi använda olika bildmetaforer, så att det abstrakta blir bildligt och konkret.

Är isberget en chimär ?

Det är väldigt vanligt att ett antal modeller används inom en rad olika områden. Som exempelvis en av de mer populära modellerna ”isberget”. Förutom att det har formen av en triangel, visar den att en större del av denna kropp ligger under vattenytan. Vattenytan blir brytpunkten för det som vi kan se, det som är ovanför är synligt och det som är under ser vi inte. Som sagt var används denna modell i en rad olika sammanhang för att illustrera och förtydliga det som vi menar.

Men är modellerna verkligen ”sanna” eller speglar den mer vår kärlek till favoriserande modeller, som kanske bygger på trygga symbolvärden för oss. Vad händer om vi alltid försöker förklara allt utifrån dessa ”fasta inre modellerna” som vi bär på.

Själv är jag från början ”fostrad” i en ”cirkulärt orsakstänkande”, där orsaken till ett problem kan bero på en mängd olika saker. Sedan när jag började studera organisationspsykologi, management så övergick allt fler förklaringsmodeller till kvadrater, som mer påvisade ett linjärt tänkande. En händelse leder fram till en konsekvens. Jag minns att jag under en period ”slet” med att försöka få ihop det cirkulära resonerade med det mer linjära agerande, vilket var en spännande resa i sig. Att använda kvadrater fungerade relativt bra när man skulle förklara olika organisationsprocesser, men det blev ofta mer problematiskt när man skulle förklara hur vi människors mentala delar fungerade.

Hur skapar vi våra inre symboler?

Dels så finns de omkring oss både i naturen samt det som vi skapar, exempelvis arkitektur. Religionen påverkar oss också, där vi kan ta isberget som har en form av triangel. Triangel är en av de starkare symbolerna i den kristna världen, ”gudfader-sonen-helige anden” som präglar oss från det vi är små tills vi blir gamla. Slutligen kan dramatiska händelser även skapa starka symbolvärden. En av de starkaste berättelserna som finns spritt i många länder är denna om Titanic. Detta enorma skepp, som inte kunde sjunka, men som körde på ett…”isberg” och sjönk.

Så har det med dig att vi behöver kunna illustrera våra tankar och idéer för att vår omgivning ska förstå det du vill förmedla. Men var kritisk mot dig själv om du märker att du ständigt förklarar saker i trianglar, kvadrater, cirklar etc. ta hjälp av någon som inte alls är i din bransch, och fråga ”hur skulle du förklara detta?”

I ett annorlunda land


I förra veckan kom det väldigt mycket snö på en gång i stockholmstrakten. Så mycket att IMG_4993Vägar fick stängas vilket snabbt gav effekt på framkomligheten. Med andra ord blev det ett kaos och väldigt lite fungerade. En av de saker som inte funkade var snöröjningen på vägar och trottoarer. I Stockholm hade man bestämt sig för en ”jämlik” snöskottning men även det havererade. Överallt var det snö men det paradoxala var att när bilar och gångtrafikanter knappt tog sig fram så blev taken renskottade.

Men varför blev det på detta viset.

Ansvar och ägande är tydlig i denna fråga. För några år sedan dog en ung man av en nedfallande istapp, och efter dom så är det bostadsrättsföreningens ansvar att detta inte ska ske. Detta är något som alla vet om, därför börjar detta arbete så fort det har fallit några centimeter snö.

Däremot på marken gäller inte detta, kommunen, trafikverket har självklart ett ansvar, men det finns inget personligt ansvar i detta. Dessutom för man en ”löpande dialog” där tron på kommunikation kan påverka beteenden är stor. Tyvärr fungerar det inte så, jo jag vet att alla kommuner håller på med värdegrundsarbeten, men det är att slänga pengarna ”i sjön”. Tron på att genom samtal kunna påverka attityder som i sin tur gör oss till goda människor är mer kommen ur en religiös övertygelse än en realistisk vardag.

Denna typ av kommunikation kan även förstärka ett problem, så att det förvärras. För i ett värdegrundsarbete är det inte intressant att finna en ”syndabock”, vilkets gjorde i fallet med snöras från tak, utan vi ska samtala oss fram till varför vi behöver vårt gemensamma agerande. Vad man då glömmer bort är var och ens särintressen som alltid är starkare än gruppens. Detta blir inte tydligt förrän individen hamnar i en konflikt mellan grupp och sig själv. Exempelvis så går alltid ens egna barns mående före om en viss gata i en stad blir skottad. Det egna egot är med andra ord starkare än We-go i denna typ av situationer.

Det innebär att när det blir mycket bekymmer, som vid rejäla snöfall så kommer det som vi har pratat om bli sekundärt. Det primära blir att jag själv tar mig hem, mina barn kommer hem från skolan och att vi slutligen kan ha det trevligt på kvällen. Snö på gator kommer med andra ord att prioriteras långt ned. Men eftersom vi har en värdegrund kan vi dagen efter gå ut och säga ”vi gjorde något och vi kommunicerar med alla parter”. Gruppens individer känner sig nöjda, de har gjort något, men resultatet är lika med noll.

Men varför lägger vi ned så mycket tid och pengar på detta område. Dels handlar det om att vi älskar att prata i detta land där bland annat ”Pratlandet” har figurerat. Sedan är det enkelt att sälja in, att ansvar inte behöver föra med sig några konsekvenser.  Men medan människor knappt kan ta sig fram i trafiken så har vi renskottade tak, det är konstigt.